Om maskrosens sprängkraft har man hört. Om internetets också

Lite moral är aldrig i vägen. Det slår en när som helst i dessa omoraliska tider. Det går inte en dag utan att jag tänker på den digitala teknikens välsignelse. Och därmed dess förbannelse. Låt oss ta en enkel grej: Oh, att sätta kunna sätta sig i förbindelse med hela världen! Man får mycket information, jag tackar. Man kan kontakta folk man känner, nästan var fanken som helst. Tack igen. 

Ur Nordens Flora, Wikipedia

Man får större mängder desinformation och ren skit bara man kopplar upp sig, som det heter. Tråkigt nog tycks nackdelarna överväga. En lockande överkonsumtion av porr, spelande, shoppande är väl ingen nyhet?

För att inte nämna den underliga våg av hot, hat, hån och hemskheter som var svårt att föreställa sig på den analoga tiden. Så tänkte jag efter att nyheterna meddelat att Per Gahrton avlidit.

Bloggen ägnar sig sällan åt dagspolitik, men gör förstås undantag för ”språkrör”. Nu har jag hört hur radio och tv upprepat en kraftfull replik från Gahrton där han ber en annan politiker hålla truten. Det blir som mycket annat ur dagens alla medier tjatigt.

Förgäves påminde en av Gahrtons partikamrater även om hans intellektuella hållning, stöttande av kolleger och respektfullhet. Det skramlar och låter om vår tid. Och folk beskärmar sig över vad barn ger varandra för tillmälen. Värst vinner. Fräckast, mest högljudd och mest spektakulär. Vad det än gäller. Ung som gammal.