En kärv pust från det förgångna då känslorna inte svallade över

Man får konstatera att varken människorna eller språkvärlden bryr sig om ens pekfingrar och varningar inför framtiden. Återstår att lägga krut på sitt  eget vittnesbörd. Det lyder ungefär: ”Så här sa/skrev man förr, och menade vanligen något med det, dessutom”.

Att ordens innebörd speglar tiden är en truism. Lyssnar man till s k språkexperter utgör detta faktum deras huvudbudskap: Språket förändras, förstår du!

Vissa dagar känns det värre att ord med en tidigare kraftfull innebörd dras genom en blekningsprocedur än att se nerfallet av engelska och politrukpladder. Samhället har tyvärr hårdnat så att ord som hot och hat kanske är de rätta att använda. I en gamlings ungdom förekom de mer sällan, för det hotades och hatades inte så till den grad.

Bild: Freestocks, Unsplash

Förnedra, kränka, håna var också något man sällan hörde, deras betydelse var också av sådant slag att de inte kunde kastas runt hur som helst. Det är i dag svårt att veta om tillvaron blivit så förändrad att de måste förekomma så ofta.

Nu har det även gått inflation i ord som hört till en privat sfär: älska, kärlek, kram, puss. Hade man i ungdomen hört någon utbrista (i en konsert eller annan församling): ”Det är så mycket käääärlek här!”, hade man svimmat av pur förvåning.

Och om man hört folk i alla samhällsklasser och åldrar säga ”älskar dig!” istället för ”hej då” i telefonen, då hade man svimmat igen. Kramar, pussar, e-moijier föreställande gulligheter – de är svåra att använda för dem som vuxit upp i ett kärvt klimat där man vare sig ”älskade. hatade” eller ”förnedrades” hej vilt.