tisdag 8 april 2025

Kärleken må vara blind, men det kan man inte kalla undertextarna!

Undertextare – yrkesgruppen nämndes häromdagen i bloggen. På Wiktionary förklaras jobbet lite halvlattjo så här: ”person som till yrket översätter och textar film och teve”. Man har sedan länge (fast ändå inom skapligt modern tid) kunnat räkna ut med öronen att det varit en styvmoderligt behandlad yrkesgrupp. Som så ofta när det gäller något ointressant som språk.

Under årens lopp har också kommit till ens kännedom att särskilt denna grupp haft mycket låga löner. Ofta har människor med dålig språklig erfarenhet använts för såna jobb – ett vanligt sätt att gå till väga i ett hyperkapitalistiskt samhälle. Men försöker man (nätvägen) förstå dagens situation tycks det i alla fall som om lönen numera blivit någorlunda anständig.

För ett par veckor sedan talades om en av alla undertextare, Marie Roos. Hon fick mycket uppmärksamhet på grund av sin tacknämligt goda (enligt undertecknad) inställning till språkets betydelse för människan. På SVT Nyheter (28 och 31 mars) publicerades texter om hennes och andra undertextares uppfattningar. Googla bara ”svt” och ”undertextare” för att läsa om dessa, ja, man måste kalla dem hjältar! De jobbar i det fördolda med så viktiga saker att det är få förunnat att begripa vidden av deras betydelse! (Här skriver dock en…)

Marie Roos har även med framgång ”översatt” svenska till svenska i kvalitetsserier (ja, ironi) som Love is blind. Det är sällan någon idé att ta till överord och att försöka predika Sanningen för sina medmänniskor, men jag ber alla som eventuellt läser dessa bloggrader att intressera sig för just de här undertextarna och försöka förstå vilket sisyfosarbete de utför!