måndag 14 april 2025

Alla gamla sanningar är slut och det gäller föredömena likaså

Språktidningens chefredaktör skriver ibland krönikor i DN. Här är ett stycke ur hans senaste: ”Efter felaktiga särskrivningar och förväxling av de och dem tycks språkbruket i Love is blind Sverige nu utgöra det idiotsäkraste symtomet på svenskans nära förestående undergång.”

Därefter ondgör han sig över två skrivande kolleger som klagat på språket i det program som undertecknad inte studerat, men som upptagit en stor del av såväl mediers som vanligt folks intresse under de senaste månaderna.

Redaktören har inte ord nog för hur löjligt det är att kommentera det språk som används i dag: ”Att klaga på yngres språkbruk har trots allt varit en nationalsport i århundraden. Och trots att varje generation varit övertygad om att förflackningen nu nått fram till ruinens brant har alla dessa utskällda generationer sjukt nog vuxit ut till att bli språkliga föredömen”.

Denna inställning från diverse "språkproffs” är MER vanlig och tradig än det klagande vi äldre (känner även unga med samma behov) håller oss med. Vad redaktören förbiser är att språket går åt helvete i ALLA åldersgrupper. Det finns inte en susning att några kommer att växa ”ut till att bli språkliga föredömen”. Det finns ingen återväxt. I själva verket är det fett sjukt (hör: jag lattjar som redaktören med det nya lingot, hippt, va?) att så få av dem som jobbar med språk varken hör eller ser vartåt det barkar: alla blir anfrätta i vår mediemiljö!

Det är inte längre fråga om ”före/innan”, ej heller ens ”de/dem” eller ”starta upp”: hela förb-e världen håller på att tappa sina språk. Man kan i och för sig säga att det då kvittar, varför ska man bry sig? Som inpiskad sbråkbloggare inser jag givetvis att det på denna plats emellanåt silas mygg. Däremot sväljs inte kameler. Hur kan utbildade (?) språkarbetare inte märka att hela hållningen gentemot språket är åt skogen? Främst gäller det medierna som visar ointresse för att göra sig förstådda inför stora delar av befolkningen. Det som brukar kallas en demokratisk fråga, ni vet.

Jag är halvbildad, det har sagts förr. Som sådan begriper jag i alla fall några grejer. DN är mitt husorgan (det finns andra att välja på, men språkhanteringen är kass överallt) och ger många tips varje dag på vad som kan tas upp i bloggen. En rubrik häromdagen: ”Är svenska litteraturkritiker en inavlad human centipede?” Stanna intonade (”stay tuned”) för morgondagens inlägg, minst lika beskt och ilsket!