För ett par decennier sen berättade en betydligt yngre kollega för mig att det kommit ett jätteroligt socialt medium (eller vad man nu sa då). ”Det skulle passa dig”, sa hon, ”du tycker ju så mycket om att prata med folk”. Avsikten var förstås vänlig. Men det var inte intressant för mig att prata i Facebook, och är det ännu inte. Ja, det skulle möjligen ha varit för några minuter sen, mer om detta snart. Då, för tjugo år sen, hade man börjat känna av framtidens vingslag,
d v s de som nu flaxat vidare och förvandlats till ännu otäckare blåst.
Social har man visserligen varit, men sociala medier är en annan femma. Eftersom kollegan hade rätt i att antagandet att jag är en pladdrig sort, gick det att räkna ut att man lätt skulle fastna i ett sådant nät. Även en bakåtsträvare kunde förstå att det via Facebook skulle välla in bilder och berättelser om barn, barnbarn, maträtter och semesterupplevelser.
Herregud, man hade bara helt nyligen lämnat folks diabildvisningstyranni bakom sig, skulle man nu in i nästa? Å andra sidan får man vara tacksam för insikten att det finns ett ruggigt beroendeframkallande gift i skrollandet. Det är bara att se sig omkring så står det klart, och kanske skulle man åka dit själv.
Men just i dag var första gången jag tänkte ”fanken, också!” Det hela kom sig av några av bloggens vanliga exempel, såna som ligger i anteckningarna och ska tas fram och gnällas om.
Social har man visserligen varit, men sociala medier är en annan femma. Eftersom kollegan hade rätt i att antagandet att jag är en pladdrig sort, gick det att räkna ut att man lätt skulle fastna i ett sådant nät. Även en bakåtsträvare kunde förstå att det via Facebook skulle välla in bilder och berättelser om barn, barnbarn, maträtter och semesterupplevelser.
Herregud, man hade bara helt nyligen lämnat folks diabildvisningstyranni bakom sig, skulle man nu in i nästa? Å andra sidan får man vara tacksam för insikten att det finns ett ruggigt beroendeframkallande gift i skrollandet. Det är bara att se sig omkring så står det klart, och kanske skulle man åka dit själv.
Men just i dag var första gången jag tänkte ”fanken, också!” Det hela kom sig av några av bloggens vanliga exempel, såna som ligger i anteckningarna och ska tas fram och gnällas om.
I sökandet efter eventuella kommentarer kring dessa, hamnade jag i Facebookgruppen Språknördarnas Högkvarter.
Där finns tamejtusan mycket intressant. För en sekund kunde man känna ett styng av avundsjuka. Men kul för dem! Exemplen jag googlade efter och som ledde till Språknördarnas Högkvarter (samt gick att läsa även om man inte är ”på fejan”), får ligga kvar till morgondagen.
Där finns tamejtusan mycket intressant. För en sekund kunde man känna ett styng av avundsjuka. Men kul för dem! Exemplen jag googlade efter och som ledde till Språknördarnas Högkvarter (samt gick att läsa även om man inte är ”på fejan”), får ligga kvar till morgondagen.
