Han skriver att han inte förstår vad programledarna pratar om: sånt de hänvisar till har han ingen aning om. Från ungdomen finns ”ett minne av att vara dum i ett rum*”, som A S beskriver saken (kul, förresten, igår hade krönikören samma initialer, A S): det att inte förstå ”reglerna” i olika situationer.
Efterhand har han inte känt den osäkerheten mer, men nu kom den tillbaka när han inte förstod vad programledarsnacket (vanligt medieskvaller, enligt mig): ” Kan det vara så obehagligt, att hela Sverige förstår vad de pratar om, utom jag?”, frågar han. För att sedan vända på steken (i överlevnadssyfte?):
Jag vill tacka Melodifestivalen för att de slungar en tillbaka till en tid när världen var osäkrad och svår att förstå, för att den återigen fått mig känna mig dum i ett rum.
Ett kvartssekel äldre än A S, kan jag berätta att han bara är i början av att inte förstå vad omvärlden säger. Beträffande schlagertävlingen är jag f ö mer förvånad över artisternas apparitioner, utstyrsel och det programledarbabbel som, under de tre minuter jag tittade, ägnades åt äckel.
Vad gäller att inget fatta har jag en inte särskilt knepig teori: P g a digital snabbhet och mänsklig dumhet (dock INTE den känsla av ”dumhet” i ungdomen som A S beskriver) specialskräddas våra nya ”rum” av individer som får flest följare av alla slag, gapar mest
samt vädjar till människans lägsta instinkter och förkärlek för skitsnack.
INGEN av oss har möjlighet att hänga med i den kakofonin.
INGEN av oss har möjlighet att hänga med i den kakofonin.
* A S:s upprepade formulering "dum i ett rum" är antagligen egenskapad, men finns i ett antal träffar (från krönikan) SAMT i AI-översikten. Den är redan en företeelse som kan få människor att undra varifrån denna självklara "sägning" kommer. Sägning kommer f ö inte från mig...
