Konsumtionshetsen gäller vanligen prylar, men nu konsumeras allt

Prismärkning. Bild Bernard Hermant, Unsplash

Angående löftet från igår: inget förutskickat är så lätt att hålla som att fortsätta gnälla! Positivitets-

trams är överdrivet. I dag blir det klagomål på ordens innehåll, hur de glidit in i en konsumistisk svada, eller ska man kalla det en förvriden världs-

bild? Det som satte mig på ett så uppenbart spår var, som ofta, ett radioprogram.

Som också mycket ofta var ämnet i sig intressant, kolla bara programrubriken: ”Så påverkas Sverige av arvet efter alla babyboomers”. Med denna utri-

kiska benämning avses oss/vi, generationerna från 40- och 50-talen. Givetvis gäller det inte alla, men många har lyckats sopa ihop försvarliga penning-

mängder som nu/snart skickas vidare till de unga.

En nationalekonom (eller om det var en psykolog) berättade vad som kan hända om pengar s a s flyger på folk, det kan ske via en vinst eller ett arv: ”Man tenderar att arbeta mindre, d v s man konsu-

merar mer fritid”. För mig som vanligen går vid sidan om de flesta diskussioner och mer lägger märke till vilket språk som används, dyker uttryckssätt upp som känns människofientliga.

Upprepa detta högt: ”konsumera mer fritid”. Inget ont om ekonomen/psykologen, de har lärt sig tala så här. Inte enbart fritid konsumeras, se på följande mening: ”Folk konsumerar mer fordon”.

Klart det är allom bekant att folk ”konsumerar fordon”. Och hör eller ser man något ur den s k dejtingvärlden pågår ju även där en slags konsumtion. Public Services koppleriprogram kom-

mer jag aldrig vänja mig vid, trots att det pågår värre varianter av människohandel över hela världen. Förtingligande vore ett bättre ord än det frejdiga ”konsumtion”. I samma stora låda av konsumtionsprylar ligger ”kulturkonsumtion”. Hur är det möjligt att sätta ihop de två orden?