Så rätt läsaren av gårdagens inlägg har: dagens ord, ett verb, är "gasljusa". Släktingar, kompisar och bekanta tror mig ibland inte när jag berättar vad jag sett och hört: ”Så där kan väl ingen säga (skriva)”, säger de. Själv tror jag att mycket går under radarn för dem, vilket de ska vara tacksamma för. Det ska fan ha en radar.
I Ring P1 berättade en person att den hade blivit ”gasljusad”. Ordet var inte helt nytt för dem med radar, men ändå: att det får hålla på! Omväxlande används originalet ”gaslighting” och ”gasljusa” i vårt land. Äldre kan räkna ut varifrån ordet kommer, och yngre kanske möjligen lär sig något daterat (som i sin tur innebär ”gammaldags”). Hos Institutet för språk och folkminnen finns bakgrunden:
I engelskan har verbet gaslight använts sedan 1956. Det syftar på pjäsen Gas light från 1938, som filmatiserades 1944. Den skildrar hur en kvinna upplever att hon hör steg på övervåningen och att gasljusets styrka skiftar, fastän hon tror sig vara ensam. Hennes man intalar henne att hon inbillar sig.
Hon var med andra och svenska ord ”förd bakom ljuset, manipulerad”. Känslan man får av detta är förstås tecken på ens egen envisa motsträvighet, men nog är det jättekonstig att ta in främmande ord – som de är, eller översatta: vilket i sig blir ännu konstigare – när vi har flera begrepp som beskriver vad det är frågan om. På ren svenska.
PS Båda bilderna är hämtade från Wikipedia. Den övre talar för sig själv: en affisch för filmen från 1944. Den nedre visar en "lyktgubbe" som tände ett gatgasljus i Stockholm 1953 vid ett jubileum. Dessa lyktor togs egentligen ur bruk vid 1940-talets början.
