Ekenskisen* och klosterkisen

I går löd inläggets rubrik ”En annan och Savonarola”. Uttrycket ”en annan” ligger förmodligen på dödsbädden. Det är slang för ”jag” och har även använts för opersonliga ”man”. Alltså är ”en annan är lite trött i dag” sak samma som ”man är lite trött i dag” och man skulle då avse sig själv – d v s ”jag” –  eller en klart definierad grupp. ”En annan” kommer säkert från Stockholm och Södersnacket, det vågar jag min högra tumme på. Eller vänstra, den är lika viktig.

Här följer en historia man skrattade åt förr. Det var Söderkisen som på sin gravsten ville ha orden: ”Här vilar en annan”.

Savonarola är nåt annat än en Ekenskis. Han var en italiensk 1400-talsmunk som levde om med sin närmsta omgivning och samtid. På Wikipedia sägs han tidigt ha haft ”sin övertygelse klar: han avskydde renässansen, ansåg att kyrkan var ett horhus, och att girigheten styrde i den förefintliga religionen. Dessa känslor växte till ett okuvligt hat och en beslutsamhet att förändra världen. ”

Munken blev snart en veritabel domedagspredikant. Han råkade i bråk med makten och heligheten som såg till att hans eftermäle inte blev nåt vidare.

En annan ska inte dra likheterna med överhettade munkar för långt, det kan vara en smula självöverskattande. Ändå ligger det nära till hands att känna visst frändskap med domedagsprofeter som berättar hur illa det kommer att gå om inte pöbeln lyssnar på dem!

I sammanhanget är det svårt att låta bli att dra historien om Söderkisen som gick in på ett kafé och sa: "Kan ja få en balja lut å två klosterkisar?" OK, "en balja lut" var slang för "en kopp kaffe". Vad bakverket klosterkis är torde framgå av hela denna drapa!


* Eken är ett gammal namn på Stockholm. Det härstammar från knallarnas hemliga språk månsing. En hel del ord därifrån blev Stockholmsslang och spreds även till landsbygden. Slå upp "månsing" och kolla - där finns många ord vi använder än i dag!

En annan* och Savonarola**

Det kan verka som om den största käpphästen i mitt käpphäststall är de direkta översättningarna av engelska ord, uttryck och meningar. Det är delvis rätt. Men dessa konstlade skapelser är inte bara ord, de ger en påverkan som saknar klangbotten i vårt land.

Detta halvspråk famlar i blindo.

Nutiden kombinerar – redan oavsett språk - en obehagligt utmejslad individualism med en påträngande pöbelmentalitet. Det är tekniken som slipar fram oss till detta uppdrivna tillstånd. Algoritmer (heter det, har jag lärt mig – inte logaritmer) i det alltomfattande nätet ”hjälper” oss att bli alltmer oss själva. Alltmedan vi ropar ut vår unicitet på ställen som den här bloggen närmar vi oss i hög fart varandra beträffande åsikter och sätt att vara.

Det här skapar kollektiva rörelser, ofta i form av massamlingar med anledning av olyckor, katastrofer, terrorattacker. Vi uppmanas ”visa att vi inte är rädda”. Vi ska "gå ut och visa vår avsky”, heter det. Språket kring dessa samlingar låter alltid likadant. Man kan undra varför vi ska gå ut? Det går utmärkt att stanna hemma och känna medlidande och sorg. Det är obehagligt när folk i stora skaror gråter samfällt, tycker jag, som misstror massuppbåd och påbjudna flockbeteenden. Jag är rädd för terrorhandlingar och även att ingå i en aldrig så välmenande folkhop.

Beträffande hur sorg och medlidande bör uttryckas kan det vara viktigt att påminna om att stora känslor kan pågå utanför rampljus och sociala medier.


* och ** kommenteras i morgon, tillvaron utanför bloggen kräver uppmärksamhet!.

Annat var det med Tjelvar

Här följer ett citat ur en notis (i en  papperstidning) om ett tv-program. Dessa små textsnuttar skickas ut från TT.

”Det har gått drygt en månad sedan skådespelaren NN gick bort. Han sörjs fortfarande, men hans kulturgärning lever vidare.” 

 Mannens grav i bakgrunden

Det språket kan man inte bråka om formellt sett. Meddelandets innehåll tycks på ytan neutralt och oförargligt men visar, enligt min lilla åsikt, på vad man kan kalla mentalt fördärv.
Läs texten igen! En förhållandevis ung människa har avlidit. En hel (!) månad efter hans bortgång sörjs han fortfarande (det ni!) och hans kulturgärning lever vidare (det ni, en gång till).

Det här sättet att se på människan känns relativt nytt.

Annat är det med Tjelvar (som kanske inte ens funnits), enligt Gutasagan Gotlands Christofer Columbus (eller Leif Eriksson). Hans båtgrav visar att han levt i folks minne mer än en månad.

Dessutom har folkhumorn med en lite rar (i ordets båda bemärkelser) åtbörd  påmint om att det säkert vid sidan av denne Tjelvar funnits en hustru, även om hennes namn är glömt!

Ibland slutar man upp i konstiga ordvändningar

Exempel ur samlingen ”Så här ser det ut när man översätter direkt från engelska”: En kvinna hade förlorat en god vän och hon var "både ledsen och hjärtekrossad” (heartbroken).💔

De nu så vanliga krossade hjärtana var förr ”brustna” på svenska, men dessa verkar ha sjunkit ner i det kollektivt glömda. Och i det här fallet skulle "förtvivlad" passa bättre, "hjärtekrossad" hör nog till en annan känslosfär...
                              💔    
Nu till en bloggare (normalt brukar sbråkbloggen koncentrera sig på proffsmedier, men…) som tänker vara försiktig med sitt hår. Hon ”vill råda folk till att ge håret en paus om man använder extentions för du vill inte sluta upp i samma situation som mig, men kala fläckar". Bortsett från stavfelen på både engelska och svenska ord skriver bloggaren ”sluta upp” och är då antagligen påverkad av engelskans "end up". Den rätta översättningen vore ”hamna” – "du vill inte hamna i samma situation... ’’

"Sluta upp" är nåt annat: "sluta upp  (upphöra) med något", eller "sluta upp (samlas) bakom ledaren/partiet", m fl liknande uttryck

Och slutligen en konstruktion som stör mig märkligt mycket - antagligen för att den låter så väldigt atypisk för det svenska språket: Grannen från helvetet eller Bakfyllan från helvetet.
Vad i h-e - på ren svenska - är det för sätt att tala? Det heter väl ”en helvetisk" granne eller - hellre - "en jävla granne", "en satans" dito eller vad som helst i svordomsväg.

Sibirisk tiger, backsippa och ”från”

Nu har jag läst/hört många gånger att man ska akta sig ”från” det ena och det andra. Det börjar bli så vanligt att högre språkinstanser snart och med all säkerhet ger grönt ljus för ”akta sig från”. Men i min ryggmärg sitter ”akta sig för” och det är vad jag planerar att göra framledes: akta mig för ”akta mig från”. I den stora från-invasionen hörs även ”stoppa /skydda/ från”.

Karg jordmån 

Förutom första exemplet – som på engelska heter "beware of" – så kommer de två andra från-en från ”stop from” och ”protect from”. Stoppa från – ja, här avser man nog hindra/hindra från.

Vad gäller "skydda" så används det svenska verbet vanligen med ”för” eller ”mot”.

Och apropå skydda: Ofta hör man om arter som försvinner eller är utrotningshotade. Det gäller vanligen djur och växter.

Men det verkar som om språk utsätts för en klimatpåverkan som även gör dem torftiga när s k invasiva arter tar över hela villevippen. Det sista ordet tycks knappast finnas, vilket jag trodde, vanligare är viddevippen.

”Från”, däremot, kommer snart att tränga ut ett antal andra fungerande svenska prepositioner.

Orkar man leva ut i 100 år?

I våras twittrade Trump ”Immigration in Sweden is working out just beautifully. NOT!” Så kanske man säger där, men här låter det konstigt. Har redan skrivit om uttryckssättet. I en annons från en fond som samlar in pengar för att bekämpa sjukdomar användes en likalydande variant, om än på svenska: ”Du dog. Inte.”

Nyligen hade samma fond en ny annons med texten: ”Ja må du leva ut i hundrade år”.
Vad vill man säga? Det vanliga, som i visan? Men då heter det ”ja, må du leva uti hundrade år”. Uti är en gammal preposition som betyder samma sak som i.

Eller menar man verkligen ”leva ut”? Det låter inte så vidare värst om man nu vill hindra folk att drabbas av sjukdomar. Sånt man ”lever ut” ger sällan hälsosamma effekter.Eller försöker annonsören vara rolig?

Och så mannen som rapporterades säga: ”Plötsligt kom en fy helvetes smäll och alla skrek”.
Ja, så sa han säkert. Men var finns de på medieredaktioner som vet att uttrycket lyder ”sjuhelvetes”? Förr korrigerades sånt här för att inte en person som sagt något i lite hastigt mod skulle behöva flinas åt av folk som gärna flinar åt andras misstag.

                                                    💰💵💲＄$💵💰💲💵💵 💰💰＄

Avslutningsvis dock en sjuhelsikes affär! Kasinon och andra inrättningar utlovar under vissa omständigheter ”gratis pengar”.

Kanonbra, vem vill inte ha lite gratis pengar, de brukar vara så dyra!

Hur länge ska vi sitta här med halvtomma glas?

Tacka vet jag generaliseringar. Utan dem blir inte mycket sagt. Men om man t ex säger: "Vilka jädrans anpasslingar folk är i dag", så skriker ens kamrater: "Så kan du inte säga!" Man måste tillägga "inte Nisse B, Lisa Y, Östen K, Karin P, Einar S" m fl.
I "gud vad allt blivit dyrt," betyder allt inte ALLT. Generaliseringar måste man ta till för att kunna säga något alls.

Annat är det med klyschor,  plattityder och floskler. De är rätt tjatiga.

"Sommarförkylningar går aldrig över." I november: "Det är inte kul med snö, men den lyser ju upp. Det finns de som ser ett glas som halvtomt, medan andra kallar det halvfullt."

En floskel gjorde mig uppmärksam på en talang jag har. Första gången (på nån av alla dessa optimistkonsultsföreläsningar) jag hörde: ”Kinesiska tecknet för kris betyder också möjlighet", tänkte jag "det där kommer vi att få höra många, många gånger".

Den profetian slog in och slog in.