Påskaftonens partikelverb

Som nämndes igår kan man ”vakna” och ”vakna upp”, men det händer även att man ligger och slumrar och ”vaknar till” då och då.

Partikelverb känner man igen genom att partikeln (preposition, adverb, m fl jag inte kan på rak arm) betonas. I de fall ”vakna” betonas är det en annan femma: det finns ett obekt där! Man kan ”vakna till” (jämför uttalet med ”vaknar till” som nämns ovan) väckarklockan varje morgon – och även ”av” densamma. Det går att vakna ”ur narkos” och ”på fel sida”.

Ett mycket litet ord har stor betydelse för vad man vill förmedla.

De hårdhudade och på annat sätt förhärdade kan nu ställa frågan vad det gör ”om hundra år”. Men språk är en uppfinning som heter duga och likt alla uppfinningar måste denna kommunikation funka för att funka (önskar någon fler filosofiskt stora konstateranden är det bara att säga till!)


*Vad gör det om hundra år? Frågan har ställts sedan skolgårdens dagar. Förmodligen instämde jag på den tiden, men lustigt nog känns det viktigare för varje år som går vad något gör om såväl hundra som tusen år.

🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚🥚

Långfredagens partikelverb

Dagens (mja, egentligen inte enbart långfredagens utan alla dagars) partikelverb kommer här. Som bekant har tidigare ett överflödigt "upp" tagits upp. Dock dräller det av legita* "upp", som nyss nämnda "ta upp" samt "sluta upp, titta upp" och hur många som helst.

En av mina medspanare inom språkområdet hade hört hur någon på radion sa om en person att denna ”vaknade upp”. Medspanaren hävdade att reportern skulle ha sagt ”vaknade till”. Eller om det var tvärtom.

Och man kastas åter in bland de små små nyanserna. Ibland är de tydliga och befästa i språket sen lång tid, ibland är de personliga preferenser. Dock brukar variabler som ålder, geografisk och social härkomst o likn göra att stora grupper är överens om "vad det heter" (en förutsättning för språk är överenskommelser angående betydelse, hör och häpna).

Just exemplet från radion undkom mina öron men jag ner i Svenskt språkbruk för att titta på allt som kan kombineras med vakna!

🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌

Vi säger – i fråga om sömn – bara att vi "vaknar", t ex vid en viss tid. På engelska kan man nog säga detsamma, "I wake..." men man vanligen (tror jag) är ”I wake up …”

Säger vi ”vakna upp” brukar det innebära, ex-vis, att ”vakna upp ur en lång/djup sömn". Men "vakna upp" kan också betyda "plötsligt inse att man haft fel (händer undertecknad ibland, en del drabbas aldrig…). I sbråkbloggen kommer även påskaftonen, glädjande nog, att skåda ytterligare uttryck med  "vakna" i.

* Här förbereds läsaren bara på vad som komma skall, nej, redan är där. Tror att det även är slang på engelska och en förkortning av legitimate, som väl knappast behöver förklaras. Legit, säger den moderna människan och jag, mer modern än denna, böjer ordet efter svenskt mönster.

Tala om eller över och i så fall vad

Kors i taket!

”Bland” – jag nämnde ordet i en slutkläm i gårdagens inlägg - är faktiskt en preposition som inte förekommer i konstiga sammanhang. Vad man nu ska dra för slutsats av det. Kanske är det så enkelt som att den vanligaste engelska motsvarigheten är ”among/amongst” och det går helt enkelt inte att finna något likalydande på svenska. Det är ju ofta för att båda språken har for/för, of/av, to/till etc som det är så frestande att använda en preposition (eller vad som helst, för all del) man själv anser vara den rätta.

Däremot såg jag (i en annons) att Svenska akademiens ständiga sekreterare skulle "tala över pristagaren” (vem det nu var, det gällde inte Nobelpriset). Har letat överallt och fråga bildat och halvbildat folk, men talar ”över” en person tycker man inte låter korrekt. Samstämmigheten är dock stor när det gäller ”tala över ett ämne”. Man kan naturligtvis även ”tala om ett ämne” och ska man försöka klargöra vari skillnaderna mellan dessa formuleringar ligger: tja, då börjar ett finlir bland prepositioner som är för komplicerat så här i stilla veckan.

Man kan även ”tala om” en person, men där hoppar en bibetydelse upp, larmar och gör sig till: ”tala om någon” kan föra fulare tankar till skvaller. Kanske är det då bättre att ”berätta om pristagaren” som onekligen låter mer neutralt.

Sen kan man förstås även tala "till, med" och "genom" folk samt "över huvudet" på desamma.

Oavsett alla varianter med "tala" så är fortfarande tiga guld. Punkt.

En studie i brott*

Visserligen finns det väldigt mycket prepositioner och annat smått (fast med stora betydelser!) i mitt förråd av utsagor och citat, men det blir ju döträlit att hålla på och hålla på. Man måste tänka på läsarna.

Nu kommer alltså ett litet intermezzo, en paus och ett avbrott, i anglosaxgnället.

I nättidningar går det undan och som läsare upptäcker man att texter ändras i efterhand. Det känns fortfarande märkligt för en gammal korrekturläsare att se misstag åka ut i världen för att först missförstås och sedan, i bästa fall, korrigeras. På mitt jobb brukade vi rätta felen innan. (Vanligen.)

Här en rubrik som väcker undran:

Man hittad misstänkt mördad i lyxbil utanför arena - utreder mord

Uppseendeväckande med en mördad som utför detta arbete, att liket s a s utreder sig självt. Och "misstänkt mördad"...??? Är inte formuleringen konstig?

Nästa rubrik - i samma genre:
Sköts i magen
Söker silverfärgad van (skåpbil)

Här ytterligare ett handlingskraftigt offer. Men det är klart: man har ju sett så mycket filmer där de skjutna blöder och blöder men fortsätter slåss. Men man fick "van" förklarad, det var oväntat.

I morgon fortsätter dock utredningen bland "bland", sbråkmakaren stämmer av "av", kollar upp "upp" och ser över "över".


* är namnet på en Hitchcock-film som fyller 60 i år!

Här sitter jag och plockar upp exempel

I decennier har folk retat sig på "starta upp" och "öppna upp", men det visade sig vara början på något mer omfattande. Den sortens översättningar ökar, och många svensktalande slänger glatt in ett ”upp” där det inte behövs. "Startar" och "öppnar" är ju i sig tillräckliga.

Det senaste verb plus "upp" jag hört på senare tid är ”plocka upp”. Och det kan man säga på svenska, men de här exemplen har inte varit av typen ”plocka upp något från golvet” utan snarare ”ta upp” eller ”ta fram”. För den som mot förmodan undrar: engelskan säger i de här sammanhangen ”pick up”. Kulturfolk är inte, om man nu trodde det, impregnerade mot engelskfäbless: I ett bokprogram sas en författare ha ”plockat upp” vissa ämnen eller detaljer i sin text.

Det finns naturligtvis även svenska exempel där konkreta ord/begrepp används i överförd, bildlig, bemärkelse, men sådan användning är unik för varje språk och lånas inte så lätt utan att låta lite löjlig (kan en del av oss tycka).

Fast i en snar framtid spelar det förstås ingen roll vilka jädrans ord man sätter ihop till en mening. Det är bara att lita på mottagarens goda vilja och köra så det ryker.

En av de kulturpersoner som lånat "pick up" sa att "XX (författaren) plockar upp the juicy bits". Halva meningen översatt engelska och halva ren engelska, m a o.

Såhär kan man sitta och tala på sin kammare, om man nu har en, men riktar man sig till en stor publik är detta ett stort nej nej.

Som vanligt skämtar jag, i ren desperation, nej-nej-et håller på att adopterats av dem som hört att man säger ”this is a big no no” på ett annat språk man nu gör till sitt, bit by bit!

”För, över, av” men f a ”upp” föröver

Först ska rubriken förklaras. Vissa småord används allt flitigare och på bekostnad av svenska dito. Det tycks i mina ovetenskapligt känslomässiga undersökningar särskilt gälla "för, över, av" och "upp" som kopieras från sina engelska och nästan likalydande motsvarigheter i uttryck där svenskan har andra prepositioner (eller adverb eller vad det kan vara). Det kommer att dyka upp exempel på detta i bloggen ett tag framöver.
Och på tal om framöver - "föröver" används i rubriken som en språklig bild. Den betyder ”det man ser framåt”, eller nåt sånt men är egentligen ett maritimt ord framför (!) allt, ”i förens riktning”. Som i  uttrycket "pirater föröver!"

Alla dessa småord som kan höra till skilda ordklasser (vanligen är de prepositioner), har en massa betydelser beroende på hur de används. Nu kastas de lite hit och dit till men för deras ursprungliga betydelser.

Har nu sett uttrycket ”den enda vägen är upp” ett inte föraktligt antal gånger. Det är naturligtvis totalplankat oppanpå (jag kan väl också låta konstigt, om det nu ändå ska vara så!) ”the only way is up”. Vi har inte brukat säga så, och skulle inte göra det nu heller om vi använde skallen och den  grammatik många av oss infödda fått gratis.

Om man prompt vill begagna sig av uttrycket vore ”enda vägen går/är uppåt” möjligt, men inte ens det låter inhemskt. Snarare en omskrivning liknande "nu är det bara uppåt som gäller".
De engelska up och down kan på svenska betyda såväl upp och ner som uppåt och neråt/nedåt.

Man ska inte slänga bort sina möjligheter att använda rikedomen i modersmålet. Alla språk är givetvis rika, men vart och ett på sitt sätt.

Ofta blir det tyvärr så att man ger uppåt.

Framtidskan kommer att talas flytande

Credot från igår är inte klart. Den slutliga sammanfattningen är att allt redan är för sent. Vad gäller språket alltså. Mja, det hade i och för sig inte gått att undvika heller om man tänker på den så kallade utveckling vi utsatt oss för.

Engelska bestämmer redan en stor del av vårt språk, definierar det, som nutidsmänniskan skulle uttrycka saken på sin moderna halvsvenska.

Det här är inget som kan göras reversibelt (ja, ni hör ju själva).

Kvar för sbråkmakarens del finns bara ett par frågor:
Hur i h-e ska man kunna läsa svensk litteratur med ett par decennier på nacken?
Vad kommer svenska som skolämne att innehålla?

Språket kommer att vara ytterst flytande, sanna mina ord.

Lätt, fluffigt, flytande, instabilt, utan bottenkontakt, ytligt, flyktigt, ombytligt, luckert, föränderligt, volatilt, tyngdlöst