Jag går upp till er och säger det rakt i plytet

På denna plats har det sagts tusen gånger och det är inga problem att dra det tusentals gånger till: Det finns numera en oerhört ful och odemokratisk vana att översätta hela meningar direkt från engelska och göra svenska nyheter av. (Och ibland översätter man inte alls.)

Att mindre nogräknade tidningar (”kvällstidningar) gör sånt är i och för sig inte förvånande. I en blaska av nämnt slag stod följande att läsa, det gällde en förgrymmad amerikansk skådis som fått en näsvis fråga: 

En fråga, skulle du gå upp till mig och fråga det rakt ansiktet? 

Det tycks saknas ett ”i”, men det är skit samma – inte mycket är svenska över huvud taget i den meningen. Skådisens egen kommentar på Instagram löd: “Question. Would you walk up to me and ask this straight to my face?” 

Många svenska skolbarn har fått lära sig att ”walk/go up to someone” betyder ”gå fram till någon” – en av tusentals överraskningar (konstig preposition från vårt håll sett!) man måste lära sig om man ska förstå eller tala ett annat språk. Skojigt nog och i just detta fall får vi svenskar istället in upp-et i "rakt upp i ansiktet".

Nu ska inte helgyran fördärvas med paragrafrytteri, men sådant ska det bli strax efter nyår. På det kan ni hoppa opp och sätta er!

Ett fönster mot världen, det är svenska språket, det!

Bild av ett typiskt glasfönster som också, man vet aldrig när det kan vara användbart, rimmar på tidsfönster 

Här kommer gårdagens PS. Det handlar om ett ord som snart är lika mycket norm som onödigt. Så här. På Wikipedia står om "tidsfönster" (ett s k översättningslån från engelska):

Ett tidsfönster är en kort tidsperiod under vilken en möjlighet uppträder eller ett visst förhållande råder. Begreppet används inom olika tekniska och ekonomiska sammanhang, exempelvis inom logistik för den tid då en leverans ska ske.

På andra ställen kan man finna synonymer till ordet. En är ”lucka”. Letar man efter vad ”time window” översatts med kan man på en sajt som Linguee hitta proffs som i stället för "tidsfönster” använt ”tidsperiod, intervall, tid, tidsfrist, tidpunkt”. På den sida som har mest trovärdiga översättare (Glosbe) ges även ordet ”tidsspann”. Ena jävlar på att hitta fungerande synonymer m a o! Hur nödvändigt är det då att ta ytterligare ett ord, ett engelskt, översätta dess beståndsdelar ord för ord och knöla in i svenskan?

Det vore synd att undanhålla läsaren rimlexikon.se, där man - hörs på namnet -  får hjälp att rimma. "Tidsfönster”, står det, rimmar på ”köksfönster, butiksfönster, vagnsfönster, ugnsfönster, glasfönster, butiksfönster” m fl. Sammanlagt 40 fönster (endast din fantasi sätter gränser) sägs rimma på "tidsfönster”. Dock inte ”transferfönster” som var det enda nya fönster jag hört om i modern tid. Innan ”tidsfönstret”.

Vill läsaren vara snäll att dra slutsatser så jag slipper.

Inte bara bakom flötet - även vilse i tidsfönstret

När det är dyker upp grejer på ens skärmar (allehanda flashar) och man skriker: Vad är det frågan om nu igen? kan det hända att en ung släkting säger: ”Lugna dig. Och försök att först ta reda på vem avsändaren är”.

Det går inte alltid bra, men jag vet vem avsändaren till den s k nyordslistan är. Och hoppas att alla andra vet det också. 

Det är lätt att få för sig att det är en seriös lista som i dagarna presenterats. Tidningar med skaplig självaktning tar ju upp den, nyhetsprogram i radio och tv tar upp den. Själv tar man sig för pannan. 

Visserligen är Svenska Akademien lite väl eftergiven beträffande valen av ord till sin ordlista. Men man hoppas att ledamöterna lägger fler pannor i fler veck när de ställer samman SAOL än Språkrådet gör när de lattjar fram en ”nyordslista”. Där håller endast ett par av orden längre än året ut (enligt en representant för Språkrådet) 

Det är synd att sätten att resonera kring språkanvändning blir till ungefär lika långvariga jippon som senaste festliga, virala, djurklippen. 😸😹😺😻😼😽😾😿🙀

Men det är väl bara att kasta in handduken: modersmålet har liksom allt (jag menar ALLT) annat blivit en konsumtionsvara. 

Nu börjar språket svaja rejält. En etablerad radioreporter berättade i ett nyhetsinslag om en man som avlidit efter en misshandel. Det uppstod problem med att bestämma påföljden för gärningsmännen eftersom ”det var svårt att få ner fönstret på när mannen omkom”. 

Det tog ett tag att förstå det där med fönstret (från engelska ”time window”). I själva verket avsågs svårigheten att bestämma tidpunkten för när mannen avled. 

Att dechiffrera nyheter från svensk radio (och andra medier) blir allt knepigare. Men det är förstås bara en annan som sitter här och är bakom flötet. Eller på fel ställe i tidsfönstret.


PS Det PS jag tänkte skriva här blir alldeles för långt - detta p g a världens ofattbara dumhet - så det får i stället bli tankar för morgondagen.Återkom kom då för en större portion intighet!

Jag sökte bara lite annat av världen – jag är besviken 2

Se gårdagens inlägg om den gamla Södergrandikten som återupptäckts av yngre förmågor. Det är ju förstås bra i sig. Det är en s k kulturpersonlighet som skapat ett typiskt pk-tv-program baserat på idén ”ni kanske tycker att det verkar svårt med poesi, men ni förstår: det finns jättemånga fiiina dikter”. Sånt kunde vi räkna ut själva förr. (Morr.) 

”Vi låter artister tonsätta dikter de får välja!”
Det har ju aldrig gjorts förr. (Morr.) 

En ung artist läser upp de nämnda raderna (bloggen i går) ur ”Dagen svalnar...” för att sen utbrista: ”Fy va? Jävla starkt, asså”.  Artisten får sällskap av några kamrater och berättar sedan för tv-kameran att ”de här tjejerna är mina pelare” (engelska ”pillar” betyder visserligen ”pelare”, men om människor har man brukat säga ”stöttepelare”). Och tillägger ”det känns kul att föra vidare fanan som Edith tände”. 

Läsaren ombeds att förstå: Denna ilskna åldring är inte ute efter enstaka barn av sin tid. Detta är det språk de lärt sig och vem som ska klandras för det vete stjärnorna! 

Men det är inte befrämjande för ens humör att höra ens världsbild dras i skiten om och om igen. Dagligen och stundligen. (Morr, morr och morr.) 

Man vet inte hur lång tid det tar innan man sitter och ler och lallar (se gårdagsinläggets början) på sin yttersta ålderdom – om man nu kommer dit. 

Det känns dock som om man får hjälp att komma fram fortare.

Jag sökte bara lite annat av världen – jag är besviken 1

Innan folk blir så gamla eller på annat sätt ankomna att de sitter och ler, lallar och håller med den som sist sa nåt, har de en period när de är påfallande ilskna. Här skriver en av dessa.
Vad beror då ilskan på?

Jo, det kan vara så här (bland annat, de samlade orsakerna är oräkneliga): Det fanns något förr som kallades allmänbildning. Människor i ett samhälle fick genom skolor, universitet och vad det kan ha varit en gemensam bas av diverse kunskaper. Inte för att denna skribent hörde till de riktigt allmänbildade, men ändå. Nu för tiden och genom nya medier är all slags kunskap betydligt mer personligt formad – modern teknik har slagit undan benen för den där gamla allmänbildningen. 

Till den hörde bland mycket annat att veta vem Edith Södergran (1892 - 1923) var (åtminstone till namnet). Litteraturhistorien anser henne höra till de första modernistiska representanterna. Många är bekanta med sista versen i dikten ”Dagen svalnar..” 

Du sökte en blomma
och fann en frukt.

Du sökte en källa
och fann ett hav.

Du sökte en kvinna
och fann en själ -

du är besviken. 

Den har genom åren ”analyserats” av en massa gymnasister och studenter, den är så uttjatad för äldre att de gäspar käkarna ur led. 

Hur ska denna litania sluta? Fortsättning följer.

För den som tänker och tänker är tro och tyckande inget att ha

Folk tänker, tänker, tänker. Finns det nån som tror nåt längre? Eller tycker? Och nu var det dags för ett stycke självrannsakan. Har jag inte själv börjat ”tänka” ovanligt mycket? Nej, tyvärr har motsatsen inträffat! Egentligen.

Påverkad av tidens språk säger även jag, min Brutus: ”Jag tänker så här och jag tänker så där och om det här tänker jag så här”. 

Men tänker så himla mycket gör man inte, man tror och man tycker en hel del, kanske till och med mer. På grund av att ”think” och ”tänka” låter nästan likadant har svenskar glömt den finemangskillnad som finns mellan tänka, tro och tycka. Alla tre kan de översättas med ”think”. Tråkigt för er, engelsktalande, men ni har ju ord så ni klarar er ändå! 

Slår man på Wiktionary ges fem (5) tänka/tänka sig. Ett av dem sägs betyda ”anse, mena, tycka”. Utan att direkt ha på fötter tänker (!) jag ändå djärvt påstå att dessa innebörder är nya samt kommer från engelska. 

I förra inlägget citerades språkvårdaren som sa: ”Dyra priser, nä det är väl ok, det är väl ingen som inte förstår vad dyra priser betyder, tänker jag.” Jag tror att språkvårdaren menade ”tror”. Det är inte säkert att han/hon skulle förstå vad jag talar om. Eller så skulle språkvårdaren säga att äsch man förstår ju ändå. 

Det enda jag förstår är att det hela tiden rinner - forsar - iväg gamla, användbara svenska ord: tro och tycka. 

"Det är nog ingen som inte förstår vad som avses"

Att envisas så här i språkfrågor uppfattas annorlunda än om bloggen handlat om fotboll, golf eller t o m gamla såssnipor. 👿

Då går vi vidare. Jo, en sak till: avsikten är inte att vara hätsk och avog mot dem som arbetar med språkjox. Det låter oundvikligen så, men jag känner inte dessa språkforskare och -vårdare personligen. Det går att på goda grunder tro att de är som folk är mest: trevliga, otrevliga, skojproppar, skittråkiga.

 
Nåväl, en av dessa fick frågan (i ett annat program än det som enbart handlar om språk) om huruvida man kan säga ”dyra priser”. 

I den frågan drillades jag i unga år: Priserna är inte billiga eller dyra, de är låga eller höga, sa språknormen. Det lät helt riktigt, ansåg också andra korrekturläsare fram till nyligen och korrigerade uttrycket. 

Nu sa just denna språkvårdare: ”Dyra priser, nä det är väl ok, det är väl ingen som inte förstår vad dyra priser betyder, tänker jag.” .Nä, det är sant, det finns nog ingen som inte förstår vad som avses. Men gäller det att ha koll på när radiolyssnare plötsligt inte förstår och då göra sig till talesman för den gruppen. Hur ser den ut? Består den av barn eller gamla, dyslektiker eller invandrare? Det vore riktigt bra om medierna använde ett språk där riktlinjerna vore så entydiga som möjligt: Så här säger vi på svenska. 

Programvärdarna tog även upp frågan om den uttjatade var-vart-distinktionen. I det fallet sa språkvårdaren att det är en accepterad talspråksvariant att byta dem mot varann. Alla accepterade talspråksvarianter är väl onödigt att ta upp i radio, kan man tycka. Jag ramlar inte av stolen för att man på vissa platser säger, t ex, ”var någerst” och menar ”var nånstans”. 

Förstår läsaren poängen, eller ska jag ta om det kanske? 

Om man använder en skapligt standardiserad svenska (färgad av diverse dialektala ljud, givetvis) i medier (och vissa andra samhällsinstitutioner) så kan hela landet förstå och de som har problem med språket kan lära sig. 

Nu tar petimätern/språkfascisten kaffepaus. 👿