Pinsamt nog är man inte alltid bästa exemplet, ska gudarna veta

De flesta som irriteras av engelska influenser kastar sten i glashus. Jag är en av de många. Fast man vet vad det heter och vad man tycker, slipper det bara ur en: det här är fajn, see you tomorrow, vunnit 5 000 på Triss? Really? Ja, just de där var inte mina, men det är så det ser ut (hörs, snarare) för svenskar i alla åldrar.

Häromdan hörde jag en kvinna som i ett kortare samtal sa ”by the way” ett flertal gånger. Hon är inte ensam. Och ett stort antal trycker nog i sina sms in ett btw, förkortning för nyss nämnda fras, så egentligen dribblar vi med fler än två språk, om man tänker sig att förkort-

ningsspråket är ytterligare ett.

 

Det är en gåta hur detta går till, hos såväl mig som andra. Det är inte jättesvårt att säga ”förres-

ten”, stavelserna är lika många. Ibland passar det lika bra med ”apropå, för övrigt, i alla fall”. Men det händer också att ett engelskt ord ”känns bättre” och att svenskan inte har passande ord för vissa företeelser.

Har tidigare skrivit om att ”random” undslipper mig emellanåt. Man kan ta en mening som ”plötsligt började en random gubbe vråla inne i biblioteket”. Översättningar som ges är ”god-

tycklig, slumpartad, en gubbe vilken som helst”. Nej, med de svenska orden känner man sig inte alltid fajn. Men ändå, ska hela befolkningen tala med sina random språkvarianter kan det bli svårt att förstå varann.

En annan intressant ”inhemsk” historia är att så många svenskar säger ”åtminstonde” och ”på sistonde”. Märkligt nog har jag hört mig själv åka dit, och då är det verkligen dags för ett snack med sig. Det finns säkert en andledning (jaja) till såna slags felsägningar: vilka orkar jag inte ta reda på denna dag.