… holocen och antropocen

Från de utdragna spänningsbefrämjande (?) väntetiderna i gårdagens inlägg till de riktigt långa erorna. Jag tänker tala en stund om holocen och antropocen.

Vi befinner oss i den geologiska epoken holocen som nu - SAOL 2015 - heter likadant i bestämd form men i samma ordlista från 2006 hette holocenen. Ordet i sig kan vara såväl substantiv som adjektiv, men i det senare fallet böjs det efter svenskt mönster: holocent, holocena.

Forskaren Sverker Sörlin hör till dem som förespråkar ett namnbyte. Han anser att vår innevarande period i stället ska kallas antropocen. Förleden, antropo- kommer från grekiska antrophos (människa), och begreppet skulle bättre beskriva vår egen roll i den värld som nu omvandlas såväl fysiskt som mentalt. Som bekant ligger människan i allt högre grad bakom dessa förändringar.

Man är lockad att t o m kalla de utdragna och sega svarsminuterna (förra inlägget, åter) för något typiskt antropocent, men jag avvaktar, ordet finns inte i någon ordlista ännu. Förespråkarna är bl a inte överens om när antropocen ska anses börja: vid ångmaskinen, atombomben eller andra vattendelare i människans moderna historia?

Inte för att jag vet vilka procedurer och processer som ska till när ett ord placeras i SAOL, men nog borde antropocen ligga väl framme i kön?

Fast om detta behöver man nog inte tipsa Svenska Akademien, den brukar ju ha kläm på det ena och det andra.

Och det rätta svaret är…

I gårdagens blogginlägg nämndes de utdragna förloppen vid s k spänningsmoment inom nöjesindustrin.

I mitt mycket selektiva minne stannar (t ex och tyvärr) sådant som när, hur och var skit gjorde sitt inträde (tänker inte skoja med ordet avträde just här, det vore billigt). Vad jag menar är företeelser som dök upp och var moderna då - för låt oss säga 30-40 år sedan - och blivit vardag nu. I ett av de tidiga tävlingsprogram som sen skulle drabbas av elefantiasis vad gäller antal drogs plötsligt svaret på en fråga – eller en vinnande persons namn– ut under löjligt långa sekunder, kanske minuter.

Vad händer? tänkte vi när denna plötsliga dramaturgi introducerades. Hjälp! Har programledaren drabbats av sjukdom? Det var ett j-ä-t-t-e-k-o-n-s-t-i-g-t beteende. Kanske trodde sedan tittarna att det var en enskild tv-personlighet som stod och profilerade sig – fast ordet säkert inte fanns heller.

Nu är folk fostrade, nu står de med böjda offerhuvuden och väntar på att bilan ska falla, d v s svaret ska ges. Fast det sker först efter den här fjantiga uuuuuuutdragenheten som eventuellt ackompanjeras av de hjärntvättades handklapp eller ”spänningsmusik”.

Hur kan vanliga människor nedlåta sig till sånt här larv? Det borde protesteras från såväl programledare som det lydigt förslavade folket.

I morgon kommer tankar om andra tidsperioder som klipper dessa tv-dito med fjorton hästlängder. Nej, fler än så, förresten.

Hur mycket framkant kan man ligga i?

I ett radioinslag om diverse utnämningar, priser och galor som kantar våra nutida liv talade en representant för ett litteraturpris, andra medverkande var mediemänniskor. Alla var eniga om att det går att göra mycket av dessa ”event”, som de kallade galorna. Alla förlopp dras ut på för att skapa spänning, fick man bl a veta. Tonfallet var förtjust.

En av de medverkande sa att man måste vara ”med på tårna”* och någon sekund senare sa han att man måste vara ”med på tåget”. Det var nästan så att man hörde hur andfådd han var av sitt framtidssnubblande. Eller nutidsdito. Missar man just nu-ögonblicket ligger man efter som medieaktör, sa denne fotkonstnär vidare.

Representanten för priset (August-) berättade hur hon i sin tur inte vill missa de s k pop ups som hoppar fram i mobiler o dyl: "Detta sker just nu!" Man vill ju vara med där det händer, sa hon. Och tillade att man gärna vill ”ligga i framkant”.

Tiden är inne för ett avslöjande: det händer ännu mycket mer just nu än man får veta av sin mobil, padda eller dator. (Vetskapen om samtidiga skeenden finns dokumenterad i den finstämda låten "Under en filt i Madrid").

Mediemannen sa också, beträffande ”eventen”, att det är bra om man kan ”skapa innehåll”.

Här följer ytterligare ett avslöjande: Ta t ex Augustpriset, det har redan ett innehåll: litteratur i olika genrer. Och denna litteratur har i sig ofta ett innehåll.


* Att man ska behöva rätta dagens människa när hon kör sitt nutidstugg – ofattbart! Det heter att vara ”på tårna” och inte att vara ”med på tårna”. Allt ska man få ta hand om, mutter, mutter…

Det finns en framtid även om den är postum

Självrannsakan: Varför säger man plötsligt ”so far” när man menar ”hittills” eller ”så här långt”? Det är verkligen jättekonstigt.

En tidnings kulturchef intervjuades just i radion och på en fråga svarade hon "yes". Om det är hon ej ensam, "no, no, no" (som dock inte verkar lika vanligt).

Man hör sällan en svensk svara ”da, si” eller ”igen”. Det sista är ”ja” på ungerska, g-et uttalas hårt, inte som i svenska "igen" som betydde "ånyo" en gång i tiden.

Vi trycker ofta ur oss hela fraser och meningar på engelska, det går av bara farten, if you know what I mean. Ofta hör man att personen försöker låta som om den sätter citattecken runt det sagda, men det är ju konstigt ändå (und sehr selten sagt jemand etwas auf Deutsch, Französisch oder Japanisch).

Visserligen är det bättre att dra hela haranger på engelska än att översätta dem direkt till svenska, men nog för att man förbereder marken alltid, språkmarken. Utan att vara riktigt medvetna (eller så är vi lata) medverkar vi till ett språkbyte på sikt.

Hur lång tid det handlar om är svårt att gissa. Men om nu du råkat hamna på den här bloggen och du lever år 2048 – ja, då kanske du inte kan läsa den! Är vi ännu du, förresten, eller måste jag nia dig?

Då egna genombrottet verkar utebli tänker sig undertecknad en postum karriär med bloggen som framtida åskådningsmaterial, författad på gammalsvenska som den då kommer att vara.

I'm dreaming of a grey Christmas

Den finns en term inom språkvetenskapen som heter aspekt, men den är så komplicerad så den får vara. Här ska det handla om den "vanliga" aspekten, den som bara betyder "synvinkel, sätt att se".

Först en liten inledning. Det är trevligt att ha radion på som ett bakgrundsbrus i vardagen, men ibland har man inte lust att höra det som sägs. Då kan man förstås välja ett musikprogram, men lika bra är att lyssna på vad som helst på ett mycket främmande språk. En röst talar ut i rummet, det låter trevligt och man har ingen aning om innehållet.

Grått är också vackert

Jag vet en i Tyskland som i liknande syfte har vädret för diverse skidorter rullande på tv-n: vackra bilder, temperaturer samt uppgift om snöhöjd. Tysktalande mäter "snöhöjd" där vi mäter "snödjup". Det är verkligen fråga om aspekter: de mäter från marken och uppåt och vi från snötäckets yta och nedåt. Med samma resultat!

Beteckningarna snödjup och snöhöjd går att stå ut med i teorin, en vinterhatare ogillar dock snön hur den än mäts. "Men det lyser ju upp", kommer folk att säga när det vita eländet väl ligger där. Försökte räkna ut hur många gånger jag hört den meningen. Låt os först ta 40 vintrar (i ungdomen talade vi sällan om snö som lyste upp). Eftersom sbråkmakaren alltid invänder mot vinterromatikerna kan det väl bli sådär - i värsta fall (mycket snö) - 30-40-50 gånger per säsong.

Mellan 1 500 och 2 000 gånger har jag fått höra att "det blir ju ändå lite ljusare". Mitt inre mörker växer...

Gårdagsmörkret viker

Efter en Black Friday kan det ändå bli en Happy Saturday, så vist är det ordnat.

Visst sitter en annan (d v s jag) ofta och muttrar över SAOL och den lite väl genomsläppliga attityden (ta in nya och halvskumma ord hej vilt samt slänga ut gamla), men det hindrar inte att de mörka molnen plötsligt viker och en munter regnbåge lyser upp himlen!

Min blick föll på ett av alla kvarvarande ord: "nummen". Och som om inte det räckte: som synonym anges "valen".

Lite nummen kan man känna sig ibland. SAOB – där kan man hitta mycket! – anger att fenomenet innebär att kroppen eller en kroppsdel känns förlamad. I värre fall kan ordet betyda "slagrörd". Hur är det då med varianten "valen" som moderna SAOL (2015) ger? Jo, i SAOB står betydelser som "domnad" eller "kraftlös", bl a.

Plötsligt lyses himlen upp

Inga vidare innebörder, förstås, men de här gamla känslouttryckens  blotta existens gör mig motsatsen - alltså varken nummen eller valen.

Lägg också märke till hur detta "valen" uttalas med vår säregna grava accent. Ordet uttalas alltså inte som det gigantiska vattenlevande däggdjuret i bestämd form.

Övning 1: Titta på den där blåvalen!

Övning 2: Jag känner mig lite valen i dag.

Nummen och valen åldriga ord ingen känner till? Nej, se det inte så, de är mycket användbara  och förresten dyker de snart upp i ett korsord! På det är jag nästan säker.

Hell dig, Black Mammon!

I dag är en svart dag.

Inte många kan ha missat att det är Black Friday. Svart fredag. Benämningen ges ett par förklaringar på Wikipedia. Den ena handlar om att denna dag - som i USA länge setts som början på julhandeln - orsakade så mycket trafik samt fotgängare på gatorna att det blev "svart" av bilar och folk där! Den andra handlar om svarta siffror och sådant som födsel, ohejdad vana och okunskap hindrar mig att diskutera. 
Betydligt mer bekant är att svart vanligen är symbolfärgen för sorg, tragik eller skräck.

Om amerikaner kallar ett tjolahoppjippo för en svart dag så kan de väl få det. Men inte känns det som en nödvändig import, varken det ena (färgen) eller det andra (konsumtionsvansinnet).

En googling på övriga sex veckodagar – fast på engelska – visar på andra typer av svarta dagar. Med helt annat innehåll.

Oavsett detta låter ändå inte en svart fredag som något man önskar sig, vilket språk man än säger det på.

Å andra sidan är man förstås inte tvungen att delta i den svarta fredagens kommerscirkus. Samma dag, eller imorgon lördag – buden är lite olika – kan man ägna sig åt En köpfri dag med mottot "Handla genom att inte handla".

Och redan har en "White Monday" genomförts. Då låg tonvikten på återbruk.

Hörsammas inte uppmaningen till enorm konsumtion pinsamt bra samtidigt som rösterna för hållbarhet och klimattänkande växer sig starkare?

Så låt oss begrunda helgens evangelium: Starkast av allt är ändå Mammon!