De finns rimligen i alla länder: tyska, japanska och zambiska brukare, vad vet man? Är man nu en sådan och därmed, på gott och ont, kommer att påverka modersmålet, ja, då ska jag be att få beskriva en knepig sak. Eller vadå, är jag inte klok? Exemplet visar säkert bara på en egen missuppfattning ELLER ett utstuderat finlir som inte går att intressera en endaste själ för!
Följande är en ingress i en tidningsartikel om hudvård, ett av samtidens favoritämnen:
Laserbehandlingen är omtyckt, beprövad och beskrivs av vissa läkare som ”metoden som fungerar” för en slätare hy. Men alternativen är många och kan innebära seriösa risker.
”Seriösa risker” – varför känns det fel att säga så? Kollar man i lexikon ges framför allt ”allvarlig” som synonym, och något i bakhuvudet, eller i alla fall NÅGONSTANS, säger att risker inte främst är seriösa, utan allvarliga.
Kan det vara så att det vanligen är människor som är seriösa, även om det finns för många oseriösa? En köpare kan kallas seriös, liksom en säljare. Man kan hitta seriösa affärsmän, konstnärer och skådespelare. Det betyder väl inte att de måste vara allvarliga? Det finns ju faktiskt seriösa humorister. Men de seriösa sjukdomarna är snarare ”allvarliga”.
Ja, det här är sånt som kan slå en mitt i en mindre seriös helg som i och för sig skojar med allvarliga ting. Och är seriöst kommersiell? Slutsatsen av alla planlösa* tankar hit och dit är den vanliga: Är vi månne påverkade av engelska serious och förlorar den egna distinktionen seriös/allvarlig?
*Kom ihåg ordet planlöst till i morgon!
