Att rikta saker mot folk är ännu inte etablerat i ens hjärna, som hellre vill att välvilliga, läsfrämjande satsningar riktas till barn och unga. Men man är väl för känslig. Dessutom, vilket inte hör hit, tror en gammal cyniker inte på något ord med efterleden -främjande. Att få de unga man vill få att läsa böcker att läsa böcker är oftast mer en önskan än främjan.
Det senaste ordet heter tydligen och egentligen ”ett främjande” som substantiv, men rimmar då inte på önskan. I bloggen tas konstnärliga friheter utan ände. Verkliga och utan konstnärliga ansatser är däremot citaten ”/…/ arbetar mot fordonsstölderna” samt ”arbetar mot problematiken” (där ”problematiken” är ”fordonsstölderna”). Där funkar mot-et som ett mot och allt känns rätt. Å andra sidan hörs det på betoningar vilket mot det handlar om, så man har väl bara delvis rätt som vanligt.
Nästa exempel är av den allvarligare sorten: främst innehållsligt, historien talar för sig själv. Rubrik till denna vidrighet i en av de stora drakarna: ”Vill förbjuda Shein över sexdockor”. Men ändå kan man undra över ”över”. Förbjuda någon över något låter inte klokt. Ofta används även förbjuda någon/något ”från” något vilket inte heller låter bra. Vad tusan säger man? Visst kommer väl en att-fras efter förbjuda? Och man måste formulera om sig: ”Vill förbjuda Shein att sälja sexdockor” Inte heller bör det väl heta ”förbjuda Shein från…” ?
Men språkanmärkningar skiter omvärlden i. Och papper- samt webbtidningar måste skapa rubriker som håller måttet. Då avses enbart konkreta mått.
