Man är nog inte från i går, och kanske inte heller från i förrgår

Jovars, här kan man sitta i lönn och vara en fri fantasi-galning. Än har inte den närmsta omgivningen sytt in en i någon låst inrättning, så det är bara att fortsätta! Ibland, oftast vid omläsning av gårdagsinlägg, tänker jag: ”Det där skulle jag inte förstå om jag var någon annan!”

Men, och det har sagts förr, se bara undertecknad som en språkdesperado. Och eftersom mycket annat tar samma väg – miljön, penningpolitiken, krigspolitiken och, tja, politiken – så är det väl inte konstigt att några av oss blir lite mentala. Det sista ordet användes som ett slags lån från engelskans ”mental” som, förutom den innebörd svenskan också har, används oftare (på engelska) i betydelsen ”knäpp i kolan”.

Generationskamrat. Wikipedia

Den amerikanska ordboken Merriam-Webster är noga med att beskriva ett sådant användande som ”kränkande, förolämpande, förargelseväckande”. Det är väldigt bra att såna skillnader upprätthålls. Nu gällde förolämpningen mig själv av mig själv: det borde väl inte vara så farligt? Men, som sagt, det är glädjande när människor uppfattar och upprätthåller ords kraft och valörer.
              

Man måste ha förståelse för sig, även om man använder fel ord. (Andra dömer man som bekant hårdare.) Häromdagen yttrade jag något som fick en kompis att skratta (lite hånfullt, tror jag). Vi talade om ett recept där kex först skulle blötläggas i vad-det-nu-var. ”De ska ligga där och blottna”, sa jag.

Hånskrattet ledde mig i riktning mot SAOB, där följande stod som exempelmening: ”Brödet är blotnat vti en krydde Soppa”. Se där, ett blottnat bröd, 1664! Av övriga exempel kom några ur litteratur från min födelsestad, och samtliga belägg var från år som låg mellan 1578 och 1798.