Ett rop på rättvisa: åldersrelaterat så det bara visslar om det

Ens språk och ens ålder går vanligen i bredd: det vore konstigt om man inte reagerade inför diverse förändringar när åren går. Medveten om att det nu är ett väldigt tjat om ”störa sig på”, dök en annan aspekt upp i sammanhanget och trots min höga ålder är jag inte främmande för nya aspekter, flin, flin.

För drygt elva år sen, 2015, ställde en person en språkfråga på DN kultur. Det hade kunnat vara jag, redan då. Eller dessförinnan. Så här skrev läsaren: ”Det irriterar mig att uttrycket stör sig på nu blivit allmängods. Var kommer det ifrån? För mig låter det helt fel”. Hen påstår också att ingen sa så ”för tio år sedan”. Det innebär m a o att uttrycket dök upp för två, tre decennier sen, vilket stämmer överens med mina iakttagelser. O, så kul med folk som tycker som en själv!

Sen kommer svaret från en språkvetare och om det är rätt person jag nu menar, var denna DÅ i fyrtioårsåldern, jag ca 65. Språkmänniskan svarar att ”det stämmer att störa sig på knappt användes i skrift före år 2000” och att det ”är ett talspråkligt uttryck som har smugit sig in i det skrivna”. Vilket i sin tur kan bero på att texter från bloggar och krönikor ”ökat och blivit mer accepterade i dag än för tio år sedan”. Och ”för tio år sen” betydde alltså, när svaret skrevs i DN, 2005. Sen kommer det typiska språkfolkstillägget:

Det är inget fel på uttrycket störa sig på. Det finns med i Svensk ordbok från 2009, precis som reta sig på. Svensk ordbok daterar det första belägget av störa sig på till 1992 och reta sig på till 1841.

Alltså: 2015 skriver en 40-åring att första belägget av uttrycket fanns i SAOB 1992, då 40-åringen var ca 16 år och undertecknad dryga 40. De ungefärliga 25 år som ligger mellan dessa två språkiakttagare ger olika uppfattningar. Och för egen del känns 1992 inte som särskilt länge sen. Så går det till när folk i olika åldrar får olika åsikter. När jag läste bloggen på sajten Johanssons språkkonsulteri, nämnd i går, skrev språkkonsulten om sin övriga verksamhet, erbjudande om skrivhjälp, bla:

Jag arbetar MED dig. När någon beställer en tjänst från mig vill jag att de ska känna att de adderar ännu en person och ännu en kompetens till sitt team.

Då ropar mitt äldre jag, alltså jag: ”addera” betyder ”lägga till”. Det ropar dessutom att lika gärna som  äldre måste stå ut med en massa anglicismer och nya ord på gamla företeelser, kan de yngre fortsätta använda de gamla orden. Som ”lägga till” i stället för ”addera”. De kan få behålla ”team” för ”lag”, även om ”lag” ännu är ett godtagbart ord. Hrmpf.