En radio står och går i bakgrunden och där säger journalisten i sin dramatiserande beskrivning av en idrottshändelse för några år sen: ”Det börjar dra ihop sig för match”. Unisont ropar alla de tre pensionärerna: TILL! Det drar ihop sig till match, inte för.
En baggis, anser större delen av nutidens människor, och inget att bråka om. Vad de inte verkar inse är att sådana vacklanden i språket är legio, de är fler än färre! Och ändå ångar P1-programmet Språket och språkkrönikörer i tidningar på och ägnar sig åt folkloristiska betraktelser, gamla talesätt och ”fnissfniss, tänk så man talade förr”.
Nu radas här tre verkliga exempel ur tillvaron upp: Välj de fem viktigaste områden. Polisen uppger att alla tre skjutningar hör ihop. Vi flyttar de här två grupper. Det blir åter till att vända blicken mot vårt östra grannland för att citera Monica Äikäs, språkvårdare (tidigare Svenska avdelningen, Institutet för de inhemska språken, Helsingfors):
Svenska språket gör skillnad mellan bestämd och obestämd form. När det gäller att markera bestämdhet har svenskan ett rätt invecklat system. Bestämd form av substantiv anges med ett bestämdhetssuffix, en så kallad bestämd slutartikel, som fogas till substantivet: stol-en, stolar-na. Men det räcker inte med detta, utan när substantivet kombineras med ett adjektiv markeras bestämdhet hos hela nominalfrasen på flera olika sätt samtidigt: den röd-a stol-en, de röd-a stolar-na.
Exemplen, nyss nämnda, ska alltså lyda ”Välj de fem viktigaste områdena. Polisen uppger att alla tre skjutningarna hör ihop. Vi flyttar de här två grupperna”. Så heter det på svenska och det är bara att finna sig i faktum. Men vi människor är oerhört fria i dag, så det går förstås finfint att skita i det också.
