Detta är inte platsen för smaklösa jämförelser, men det finns även skapligt ”fria” länder som får folk att hålla inne med åsikter. En inre censur kan bli förhanden lite här och där. Men vad vet en annan om frihet? Och så finns en sådan som sällan ifrågasätts och ofta har den att göra med pengar. På utrikiska brukar den typen av fria människor hänvisa till ”because I can” eller ”because I’m worth it”. Om nu nån skulle fråga dem varför de handlar (!) som de gör.
Sen finns det en slags frihet som likaså ganska få grubblar över, och det är varför de låter sig svepas med av så mycket. I en värld som vår torteras man sällan, eller får något straff, för att låta sig svepas med. Dessa svepningar (medvetet!) är futtigheter i jämförelse. Men ändå.
Följande meningar är vanliga i medier av alla slag: ”Här är tv-serierna du måste se, böckerna du ska läsa, deckarna du bör läsa”. Eller ”om du bara ska läsa en bok/se en film ska det vara den här”. Det verkar som om vårt samhälle är lämpat och ämnat för sådana råd, för många följer dem glatt. Vem som skrivit dem? Ja, det kan vara en kulturjournalist eller vem som helst som gillar dessa böcker, filmer etc.
Engelska ordet serendipity har inget med ”pity” att göra, om man fattar rätt. I sin direkta översättning, serendipitet, passar det ovanligt bra i våra ordböcker: begreppet är viktigt. I jakten på uttrycket finner man en text som rektorn Ingemar Berglund (1932–2022) skrivit på sidan Skola och samhälle (S.O.S): "Serendipity”. Ska du läsa något alls i dag, låt det bli den!
