![]() |
Inte bara plockat blåbär, man är ett |
Ett gammalt avsnitt av P1-programmet Språket, med Lars-Gunnar Andersson (14 november 2006), tog upp ”konstiga ord från dåtid och nutid”. Såna språkfrågor kallar jag numera ironiskt ”lite folkloristiska”, men det är mest för att det saknas allvarliga frågor om och analyser av dagens svenska i fritt fall.
Men detta program är som synes nästan två decennier gammalt och får funka i genren skojigt-åldrig-bonnigt. Men till själva poängen: mitt minne var fel och svaret var tänkt att beteckna ”si och så”. Varifrån kom då ”hösom-flösom”?
Det beskrevs nu i alla fall av Lars-Gunnar Andersson och Anna-Lena Ringarp, med viss hjälp av lyssnare som skrivit och berättat om ordet från olika delar av landet.
En hösom-flös var en lättsinnig slösare, och hösom-flösom har förmodligen varit en variant av allt en sån typ ägnade sig åt. I Svenskt Dialektlexikon, Ordbok öfver svenska allmogespråket, som utgavs 1862–1867, finns ett stycke man kan försöka tyda (även om jag plockat bort några förkortningar som är för jobbiga att hitta förklaringar till):
En hösom-flös var en lättsinnig slösare, och hösom-flösom har förmodligen varit en variant av allt en sån typ ägnade sig åt. I Svenskt Dialektlexikon, Ordbok öfver svenska allmogespråket, som utgavs 1862–1867, finns ett stycke man kan försöka tyda (även om jag plockat bort några förkortningar som är för jobbiga att hitta förklaringar till):
Hös-óm-flös el. hösómfös, adv. slösaktigt. ”Når du tar te nået, ä dä allti så hösomfös”.
Hösomflös, ösomplös, ösomflös, höjs å plöjs, ”Leva höjs å flöjs”. Hösomflös, ösomflös, ösomplös, hösomplös.
Verbet till detta lättsinniga leverne heter Hös-óm-flösa, att misshushålla genom oordentlighet.
Hösomflös, ösomplös, ösomflös, höjs å plöjs, ”Leva höjs å flöjs”. Hösomflös, ösomflös, ösomplös, hösomplös.
Verbet till detta lättsinniga leverne heter Hös-óm-flösa, att misshushålla genom oordentlighet.