När det gäller språkhistoria är man, visar det sig, ett riktigt blåbär

När ord och begrepp man söker på Google inte finns, inser man att ens ålder är högre än internetets. Och där kan man ändå fråga saker som ”hur skottar man snö bäst, i vilket land regnar det mest, vad heter blåbär på arabiska?” (För den som undrar är svaret på den sista frågan .توت). Några gamla sånger jag sökt har inte funnits, och nu senast var det svårt att hitta ordet ”hösom-flösom”.

Inte bara plockat blåbär, man är ett

Det kan gå till på följande vis: Plötsligt vill man svara "tja, lite hösom-flösom" på någons fråga (om hur man mår eller liknande) och lika plötsligt undrar man själv: ”Varifrån fick jag detta märkliga ord”? Svaret denna gång är kul, det första i sitt slag för en som tycker sig ha kontakt med sitt urgamla inre och minst lika urgamla ord!

Ett gammalt avsnitt av P1-programmet Språket, med Lars-Gunnar Andersson (14 november 2006), tog upp ”konstiga ord från dåtid och nutid”. Såna språkfrågor kallar jag numera ironiskt ”lite folkloristiska”, men det är mest för att det saknas allvarliga frågor om och analyser av dagens svenska i fritt fall.

Men detta program är som synes nästan två decennier gammalt och får funka i genren skojigt-åldrig-bonnigt. Men till själva poängen: mitt minne var fel och svaret var tänkt att beteckna ”si och så”. Varifrån kom då ”hösom-flösom”?

Det beskrevs nu i alla fall av Lars-Gunnar Andersson och Anna-Lena Ringarp, med viss hjälp av lyssnare som skrivit och berättat om ordet från olika delar av landet.

En hösom-flös var en lättsinnig slösare, och hösom-flösom har förmodligen varit en variant av allt en sån typ ägnade sig åt. I Svenskt Dialektlexikon, Ordbok öfver svenska allmogespråket, som utgavs 1862–1867, finns ett stycke man kan försöka tyda (även om jag plockat bort några förkortningar som är för jobbiga att hitta förklaringar till):

Hös-óm-flös el. hösómfös, adv. slösaktigt. ”Når du tar te nået, ä dä allti så hösomfös”.
Hösomflös, ösomplös, ösomflös, höjs å plöjs, ”Leva höjs å flöjs”. Hösomflös, ösomflös, ösomplös, hösomplös.

Verbet till detta lättsinniga leverne heter Hös-óm-flösa, att misshushålla genom oordentlighet.