Internetet är ett flyktigt fluidum, men centrallinjen är i alla fall stabil

Saken är säker: säker går det aldrig att vara. Som bekant svajar det betänkligt i medierna och det uppfattas numera som normalt. Informanten M berättar om en sedan länge förgången tid när den digitala revolutionen började snabbas upp. Under ett föredrag inom den gamla mediebranschen talade sig en amerikan varm för de nya medlen och metoderna. Snabbheten skulle naturligtvis innebära att en del felaktigheter slank med, men det gjorde inget, ”för det var bara att korrigera i efterhand”.

En annans tråkiga inställning är att nyheter helst ska korrigeras på förhand, d v s innan de publiceras. Folk får i våra dagar, om man hårdrar saken, vänja sig vid att dubbelkolla vanliga nyheter i vanliga tidningar. Nu till ett exempel som inte är superflagrant (så kan man väl inte säga?), men som ändå fick en att hoppa till en stund.

En av rikstidningarna hade underrubriken ”Biden ger grönt ljus för långdistansrobotar från USA”. Det "stoppade upp" läsningen, något medier annars är rädda för: ”Va? Ska USA börja använda långdistansrobotar?” hann man tänka. Halvskapligt insatt förstår man efter några sekunder vad som menas, men skadan är skedd!

Som vanligt kollade jag några gånger med viss tid emellan och formuleringen låg kvar ett bra tag. Sedan togs den bort från nätet och ersattes av: ”Biden uppges ge grönt ljus för långdistansvapen mot mål inne i Ryssland.” Även den har avlägsnats och ersatts av ytterligare formuleringar. Strunt samma nu, men dylika händelser (de är förhållandevis vanliga) kan ju få en att misstro de vanligaste medierna. Särskilt trist som en känd gubbe-i-lådan gärna hoppar upp och hoar sitt ”fake news”: man vill inte gärna instämma i något han ropar ut.

Men ibland har man fel om ett och annat, här ett uns av självrannsakan, eller i alla fall en berättelse om hur man kan gå vilse i sin egen visshet. I ett tidigare blogginlägg citerades en ”kulturprofil” som talade om ”linje” men menade ”versrad” (som på engelska heter ”line”). Ickesportkunnig uppfattade jag häromdan (från tv-n) något om en ”lina”, det handlade om curling. Hann förstås beskärma mig inne i det organ som kallas hjärnan: ”Det heter säkert linje, och man säger nog line på engelska, därav lina!” På en curlingklubbs hemsida ligger ”Figurspelsregler Klassisk” som skänker en en mycket lång näsa:

En liggsten placeras på tee (stenläge 2). Om spelarens sten passerar hoglinjen och stannar högst 6 tum (täcker eller tangerar sidolinje) från centrallinjen ("linan") utan att helt ha passerat tvärlinjen (2 fot framför boet) räknas 2 poäng.

Centrallinjen kallas linan, ja, så är det förstås, det borde man ha räknat ut.