fredag 29 november 2024

När någon vållat en bekymmer vill man väl bringa klarhet i varför

”Vi vill vålla klarhet i vad som hänt”, sa en statsminister häromdan om en incident i Östersjön. Nu tror kanske någon att detta påpekande är tänkt som en pik, men det är inte fallet. Det kan faktiskt ramla ur vem som helst vad som helst, måste man veta. Ingen är ofelbar, så är det.

Det märkliga här var att ministerns uttalande åkte ut på nätet i ett antal tidningar. Här kan man konstatera ett par saker: ingen redigerare har läst igenom texten och/eller vet inte att det faktiskt inte heter så. Liknande grejer händer rätt så ofta, vilket innebär att man som läsare måste tro att uttrycket är ”vålla klarhet”.

Det intressanta är att samma tidningar som släppt igenom denna felaktighet korrigerat sig något senare, men felet ligger kvar, parallellt med den korrekta varianten. Nu vet jag inget alls om hur sånt här går till: felaktiga texter borde kunna avpubliceras, men det verkar inte ske. Eller så är kollokationen ”bringa klarhet” på väg att försvinna.

Det händer annars fortlöpande, hur ofta hör man inte ”göra åtgärder” istället för ”vidta åtgärder”? Åtgärd förklaras etymologiskt som ”göra åt” något, så kombinationen ”göra åtgärder” betyder alltså ungefär ”göra göranden”. Rätt så kokobello, om man tänker efter.

Men den inslagna vägen har många slagit in på: dubbelbubblets. Jag kallar språket så, det språk som säger samma sak flera gånger, som tuggar luft, kan man säga. En annan modern variant är ”fråga frågor” i stället för ”ställa frågor”.

Repetition: Kollokation är ” par av ord som har en benägenhet att upp­träda till­sammans och kan ut­göra ett mer el. mindre fast ut­tryck” (SO).