Är det den formmässigt enkla Pac-Man som äter upp ens språk?

Igår fick en statsminister bära hundhuvudet, fast nej, förresten: Det medföljde en brasklapp om att vi alla kan säga fel saker. Och i en värld när det inte är så noga längre hur man formulerar sig är det svårt att bli poppis när man beter sig som en besserwisser alt messerschmitt (den som behöver en förklaring kan googla de två orden samtidigt).

Dagen går i slapp- och slöhetens tecken och då brukar jag bara kasta in meningar jag hört, anser felaktiga och undrar mycket över. Oavsett om nu vi alla kan halka på orden är de här exemplen exempel (!) på sånt som inte borde kunna ramla så konstigt ur munnen på någon. (Här är det dubbla budskap hela tiden!)

Den första märkligheten löd ”de fick kännedom av att…” Tilläggas ska förstås att alla dessa sagespersoner var modersmålstalande svenskar! Andra exemplet: ”Och här ligger vi på framkant”. Jag trodde man låg i framkant, men det är klart: på framkanten är ju också rätt nära yttersta spetsen!
    

Nummer tre är enkel att förstå, den här personen pratar översatt engelska: ”Det är inte varför han sköts” – ”This is not why he was shot”. Vi säger lustigt nog därför och inte varför i denna meningskonstruktion! Prepositioner (och ibland adverb) kan generellt användas på ett hejsanhoppsanvis, vad sägs om ”De tvekade länge över om filmen skulle sändas”?

I de språkligt svarta stunderna kan man få för sig att Pac-Man, en formmässig icke-figur, käkar upp verkligheten, eller i alla fall vår verbala kommunikation.