Lätt att halka in på det nätforum vars rykte inledningsvis var dåligt

Det fuskigaste man kan göra som skribent är att sno andra texter och ”citera”. Men det är lockande av flera skäl: man hittar rader, korta, långa eller många, som är roliga eller intressanta. Eller så har man ont om tid och kokar soppa på en spik, eller hur det ska uttryckas. Här kommer ett mellanting, för när jag skrivit ”go bananas” ett par gånger samt googlat det många flera, hamnade jag på forumet Flashback, om vilket Wikipedia skriver:

Flashback Forum är ett svenskt internetforum, och en av Sveriges mest besökta webbplatser (publicerat 2017). Flashbacks webbplats lanserades 1995, forumet grundades 1996 men fick sin prägel år 2000.[5] Det inrymmer ett brett ämnesområde från aktuella kriminalfall, politik, privatekonomi, bilar och sport till droganvändning, prostitution och psykisk ohälsa.

Efter att inledningsvis ha förknippats med allehanda kriminella verksamheter samt människans mörkaste skrymslen har forumet tagit klivet in i folkhemsvärmen. Någorlunda, åtminstone. I alla fall var Flashback ett av de ställen som hade diskussioner om ”go bananas”.

En Flashback-medlem ställde frågan: ”Vem har myntat uttrycket ’go bananas’ och var har det kommit ifrån?” En annan svarade: ”Vem som myntade det eller exakt var det kommer ifrån tror jag inte du kommer att få reda på, men de flesta google-träffar på go bananas slang verkar antyda att det anspelar på apors reaktion där de serveras bananer och jämför även med uttrycket Go ape. En tredje medlem sa: ”Apor gillar väl nötter också, så man skulle ju kunna tro att ’go nuts’ har samma etymologi, men så tycks inte vara fallet”.

Den här konversationen är från 2009, men 2020 tas en likande upp när ytterligare någon undrar över uttrycket. En person svarar: ”Inte en minsta aning. Men att halka på ett bananskal är måhända ett sätt att tappa kontrollen”.

Tappa kontrollen är inte precis vad som sker senare i denna samtalstråd, som mer och mer börjar likna ens egna samtal med kompisar. Man börjar tala om de höga matpriserna och ohyra på krukväxterna. Diskussionen går vidare och slutar med apokalyps och existentiell smärta. Osäkert vart Flashback tar vägen i banantråden, kanske följer bloggen den en bit till.

Var man går i skogar, berg och dalar, följer ord från annat språk

Har man levt länge med svenska som modersmål är det väl inte så konstigt att man reagerar när språket går bananas? Det började ske ganska tidigt för min del, och berodde på en omvärldsförvandling som hetat duga. Sporten la sig i början av 2000-talet till med ett engelskt uttryck som nu tycks införlivat i svenskan: När sportare vill vinna säger de sig "gå för guld”.

Frasen kändes lite larvig, inte minst för att det gick att räkna ut med öronen varifrån den kom. Kollar man runt visar det sig att många liknande, rätt intetsägande, fraser också lånats in, särskilt i sportvärlden. Man hittar exempelvis uttrycket ”gå för det!” Och bleknar. Engelskans ”go for it” är en kraftfull uppmaning, och våra enkla utrop ”kämpa!” eller ”kör hårt!” måste rimligen vara bättre. Uttrycket ”låt gå för det” är en annan femma, med annan betoning.

Vad gäller det guld idrottare ”går för” finns det säkerligen lämpliga termer som inte är stulna från andra språk. Det verkar som om det mycket basala engelska verbet ”go” bidrar till stora förändringar i svenskan. Förutom ”gå för guld” har vi även ”gå off-grid” (off-grid avhandlades för några dar sen i bloggen), "gå viral, gå bananas" och säkert en massa andra ”gå+något”.

Ibland används även ”köra” för något som uttrycks med ”go” på engelska: ”I’ll go for cappuccino” blir svenska ”jag kör på c”, när man beställer i ett kafé. Följande historia förekommer nån annanstans i bloggen, men här går vi igen ("here we go again"). För flera decennier sen, vid en glasskiosk, stod jag och en kompis förstummade när kunden före oss beställde och sa: ”Jag kör på vanilj och jordgubb”. 

Beträffande nyss nämnda ”gå bananas” kan en svensk med fördel säga ”bli galen/knäpp/tokig/

vansinnig”. O s v. ”Gå off-grid” kan uttryckas som ”bli självförsörjande”. Man kan även lägga till ”beträffande el, vatten”. Ett annat intressant fall är ”gå viral” som lämpligen bör heta ”bli viral”. Angående ”go bananas” hittade jag ett brittiskt webblexikon, Collins, som ger tolv synonymer. Bland dessa finns ”go crazy/ nuts/bonkers/mental”. Alla med "go" framför sig, ty så lyder den idiomatiska konstruktionen på engelska. Svenskar har som sagt sagt ”bli”.

Poesi, gott folk, blir en tuff match för den konstgjorda intelligensen!

Översättare och tolkar står först på en lista över yrkesgrupper som antas bli arbetslösa på grund av den artificiella intelligensen. Fan tro’t! Förutom att klaga ihärdigt och bittert på språkets nedgång och fall, lägger jag även märke till när och hur vissa medvetna människor arbetar i motsatt riktning, vanligen i tysthet, nästan helt omärkligt.

I en brittisk serie om en psykopat som inte är den han utger sig för (underhållningsgenren tycks poppis i psykopaternas tidevarv…) berättar denne om sin lantliga stuga: den ligger ”lite avsides”. På originalspråk sa han att den låg ”off-grid”, som ju var Sbråks gårdagsämne.

Här har en översättare, en s k undertextare, valt en kanonbra lösning. Det finns ingen vits med att i en sån här serie beskriva ”off-grid” med ”att vara utan el, kanske vatten, ha dålig mobiltäckning” etc. ”Avsides” ger tittaren en tillräcklig bild av vad galningen tänker dra in kvinnan i för belägenhet.

Det vore intressant att se hur en framtida AI ska dribbla med det obestämda antalet möjligheter som en svenskspråkig (i vårt fall) hängiven översättare behärskar. Eller tolk, förstås, båda dessa sysslor kräver språkkunskaper och -känsla utöver det vanliga, som det brukar heta.

I ett inslag i P1:s Kulturnytt (mars 2023) intervjuas forskaren Juanita Olivera, som disputerat på en avhandling om översättning av poesi. Intresset väcktes efter att hon läst Tranströmers dikter översatta till hennes modersmål spanska. I det här radioinslaget nämns den norska termen ”gjendiktning” (felskriven på SR:s hemsida). Det handlar förstås om att tolka originalpoesi och översätta den på ett sätt som nog inte är något för AI eller andra som inte äger mänsklig elasticitet i hjärnan. Norska Wikipedia förklarar begreppet så här:

Gjendiktning er en form for oversettele der en forsøker å overføre noe annet og mer av innholdet i et litterært arbeide enn det som kommer fram ved en vanlig ordrett oversettelse.

Man kan hitta svenska försök att översätta termen, bl a ”återdiktning, version”. I Sydsvenska Dagbladet skriver Per Bergström (oktober 2010):

Det norska ordet för att översätta ­poesi är ”gjendiktning”, ett ord som kanske bättre kan beskriva en möjlighet att föra över poesi till en annan språkdräkt, att bygga upp dikten igen, förverkliga den och livgöra den på ett nytt språk.

AI-översättningar? ”Schår amår!” Som en kompis brukade utbrista när hon betvivlade något.

En enkel brygga i idyllisk natur eller ett tiny house och off-grid?

Bra plats för brygga eller minihus

En tanke – nej, önskan – som följt mig under ett antal decennier är den om en brygga. Bara en enkel brygga. Hus, sommarställen och trädgårdar är stora åtaganden, men en brygga, det vore nåt. Flytbar i nån mening, men helst även flyttbar. Där faller idén, även om man kan tänka sig en större luftmadrass att lägga ut på passande ställen. Men numera är frågan om bryggans stabilitet större än för 30–40 år sen.

Den som önskar sig en brygga, kan också falla i trans av begreppet ”compact living”, som svensken säger, även om det går lika lätt att förstå ”kompakt boende”. Trots fascination blir det omöjligt att förverkliga för oss med ”hoarder-läggning”, som f ö kan kallas samlar-läggning.

En riksblaska hade ett reportage om en ung familj som bor i ett hus på 22 kvm. Kanske sitter det kvar ett dockskåpsbarn i en, som tycker att det låter tusen gånger charmigare än det vore att verkligen utsättas för den charmen. Tidningen skriver (i sin första version av artikeln) att paret ”bor helt off-grid i ett tiny house som de byggt själva”. Begreppen ”tiny house” och ”off-grid”, citeras inte ens, begreppen behandlas som svenska.

En solpanelsfirma förklarar: ”Att leva ’off grid’ betyder kort och gott att leva utanför elnätet”. Paret i tidningen har även utedass samt tar vatten ur en brunn. ”Tiny house” betyder ”mycket litet hus”. Det går nog att tänka sig svenska för detta. Om ”pyttehus” låter för larvigt i folks öron, kan väl ”minihus” fungera? I en annons för små hus står: ”Tiny house begreppet kommer från USA…” Från ett engelsktalande land, det går att räkna ut, ett som inte ofta har bindestreck.

Men på P4 Sörmlands hemsida ligger inslaget ”Emmas lilla dröm: Bygga och bo i ett pyttehus”. Det ligger även en hel del texter och inslag om ”minihus” på nätet. En bön till bloggens läsare: kalla ”off-grid” nåt i stil med ”leva utan(för) elnätet” och ”tiny house” för ”minihus”. Men den som alltid kallar sin cykel ”bike”, sin bil ”car”, sin hund ”dog” och så vidare, kan lugnt säga ”off-grid” och ”tiny house”.

När Kämbridsch inkluderar ord kan det synas i "nyordslistan"

Efter gårdagens ansats kommer en litania. Den som inte gillar klagosånger bör sluta läsa och göra nåt annat, det finns mycket underhållning i tv nu för tiden. Här ska det handla om radio.

Ett kort inlägg i P1:s Kulturnytt satte fart på ens blodomlopp. Det handlade om arbetet med den s k nyordslistan, Språkrådets variant av Mello. Listan har inte riktigt den betydelse som allmogen tycks tro, den är ”inte en förteckning över nya godkända ord i svenskan, eller en komplett förteckning över alla nybildade ord, utan är exempel på aktuella nybildningar i språket”. (Wikipedia)

I radioprogrammets resumé står följande: ”Efter att flera omdiskuterade nyord har inkluderats i Cambridge lexikon ökar chansen att ord som ’skibidi’ och ’tradwife’ blir mer långlivade”. Kulturjournalisten använder ”inkludera” ett antal gånger, tidigare användes ”tas upp, tas in, tas med” när det gällt listor överhuvudtaget.

”Inkludera” är ett förhållandevis nytt och svulstigt (tycker jag) ord i svenskan. Det kastas för ofta in i för många sammanhang där andra synonymer bättre beskriver diverse ”inkluderingar”. Om ”skibidi” finns inget att säga, det är ett typiskt slangord som folk säkert faller för och tycker låter ballt samt därför använder.

”Tradwife”, översättningsförklarar journalisten som ”traditionell fru”. Man inser att det är första gången man hör det uttrycket. Ligger inte begreppet ”hemmafru” närmare till hands, undrar en svensk. Och bedrar sig. För en (nordamerikansk?) sida, Parents, förklarar skillnaden:

Till skillnad från hemmafruar, som kan välja att stanna hemma av praktiska skäl, som barnomsorg eller helt enkelt av njutning av hushållsskötsel, håller sig traditionella kvinnor strikt till traditionella könsroller, drivna av en tydlig tro på deras nödvändighet och dygd

Man vill sno en typisk fras från hur överraskade ungdomar lät för så där 25 år sen: ”Å ja ba: Ööhh?” Dessutom uttalade journalisten Cambridges första del som [käm] och inte det vedertagna [keim] samt berättade att språkrådets representant tror att årets nyordslista kommer att inkludera skibidi och tradwife och att de orden då bli några slags idéhistoriska artefakt*. Kulturnytt, jag sa det, va?


*Artefakt är inte ett kollektivt substantiv

Innevarande dags ämne kommer först i morgon, typiskt Sbråk!

Faktum är att jag diskuterar och debatterar en hel del med mig själv. I morse, t ex, la jag märke till hur jag satt och stirrade ut genom fönstret på ett blått hörn av himlen, medan arton tankar trängdes kring något uttryck jag just hört eller läst. Beteendet kan handla om en arbetsskada, ett vanligt sätt att vara, banal adhd.

Diskuterar man sånt med människorna kallar de en nörd, upptagen med sig själv (trots att det gäller ord och språkligheter av alla slag) och/eller ber en koppla av. Men det kan vara bra att veta hur alla (antagligen) har sina tankar gående åt olika håll här i världen.

I första stycket förekom nyss en massa ”jag” – inte direkt i enlighet med bloggens statuter – och det ska genast åtgärdas! Ja, alltså, några måste få vara kvar, förstås! Men det var som vanligt en lång inledning till dagens ämne som ungefär var tänkt att vara: Är det fult att agera kriarättare om man råkar kunna något?  Eller reagera när man känner att ett nytt "språk" lägger sig över det gamla som fungerat länge och ännu funkar?

Men vem fan kan var säker på något alls i dag? Egna inlärda kunskaper? Språket får ständigt nya innebörder – de förändras inte på ett stabilt sätt, utan ändras om och om igen. För några decennier sen existerade ämnet ”språkhistoria”: det var när sätt att tala, skriva, uttrycka sig inte flaxade i väg på en kafferast – de stannade kvar så länge att åtminstone några generationer hade ett nästan gemensamt språk inom sin grupp – geografiska områden vanligen.

För bloggen har det gått i dag som många andra dagar: det blev bara ett avstamp och en ansats. Morgondagens inlägg kommer att innehålla själva dagens ämne. Men undertecknad (haha, "mig") gör det inte mycket. Det blir till att sitta och stirra ut genom fönstret igen. Det finns många blåa (hjälp, ska man välja blåa eller blå?) hörn i himlen. Svag vind, kastanjerna gungar lite lätt bara, de som inte fallit av alltså.

På Fred Flintas tid anade man inte vad ens merch skulle bli värt!

Det ligger kvar ett klagande och skvalpar sen pratprogrammet ”Talkshow i P1”, där ordet ”fatig” (se gårdagens blogginlägg) användes som om det funnes i svenskens ordförråd. Ytterligare ett irriterande begrepp nämndes: ”merch”. En av programledarna frågade kollegan om huruvida denne ”köper mycket merch”.

Bloggen skrev senast om den saken 5 juli i år. Och säkert nån gång tidigare, så själv har jag lärt mig innebörden av ordet från den konsumistiska världens gigantiska penningsfär. Wikipedia förklarar det med ett längre ord som ligger bakom det mer slängiga ”merch” som radiofolket ogenerat använder:

Merchandise, kringprodukter, är engelska och betyder handelsvaror och är ett begrepp som betecknar produkter eller tjänster som nyttjar säregna drag från ett varumärke eller en fiktiv person i kommersiellt syfte.
   

Plötsligt slår det mig att jag köpt merch långt innan (för sådär 65 år sen) begreppet sett dagens ljus i Sverige: små plastmodeller som föreställde Fred Flinta och hustrun Wilma m fl. Dem skulle man ha haft kvar i originalkartong och tjänat pengar på i dag. 

Men det tog ett tag innan vi kom in i det tänkandet, och därför hann avyttra allt värdefullt merch man kan ha ägt i sina dagar.

Det mest glädjande i denna historia var att programmet i fråga fick samtal och mejl från lyssnare som undrade vad i hela friden (eller vad-i-helvete) det konstiga ordet betydde. 

Man kan faktiskt känna av en smula hopp när nu folket trängs in i ett mer och mer språkfördärvat hörn och kräver att få förklarat av mediernas journalister vad i hela friden (eller vad-i-helvete) de säger egentligen.