 |
| Ett par herrelösa herrar på stranden? Bild: Vidar Nordli-Mathisen, Unsplash |
Det var det här med att skämta om och med språket. Särskilt som man har åsikter om hur andra talar och skriver. Men ändå. I rätt sällskap går det bra. Och eventuella bloggläsare utgör (rätt eller fel) ett sådant. Däremot kan det förstås vara tröttsamt för ens omgivning när man ofta säger ”braig”. Eller ”gamlare”. Skulle man själv tro att andra som uttryckte sig så sa fel? Detta är inget de lärde tvista om, men man brukar känna när det finns en känsla för feeling.
Nu är det en av sommarens varmare dagar och hjärnverksamheten är sisådär: då griper man till det som ligger och skramlar i fataburen (som också kan skrivas, och uttalas, fatburen). Det brukar handla om gamla rester och en av dessa är ett irriterande pronomenbruk.
En inte purung person sa följande i riksbladet: ”Hanteringen av våra äldre är helt vansinnig”. Nu skriver jag ned den fråga som automatiskt dyker upp i huvudet: ”Vems äldre var det, sa du?” Med många års språkgafflande i ryggsäcken är det mig bekant att åtskilliga medborgare tycker att det är en petig anmärkning.
Men håll med om att den uttrycker något som inte känns bra? På djupet. Detsamma gäller förstås verbaliteter kring andra, lika ägda: ”Hur tar vi hand om våra barn?” Här ropar den inre petimätern att possessivpronomenet ska bort. Det bör heta ”hanteringen av äldre” och ”hur tar vi hand om barnen”. Annars måste vi rimligen även tala om ”våra vuxna/medelålders”. Ju!
Nu är det en av sommarens varmare dagar och hjärnverksamheten är sisådär: då griper man till det som ligger och skramlar i fataburen (som också kan skrivas, och uttalas, fatburen). Det brukar handla om gamla rester och en av dessa är ett irriterande pronomenbruk.
En inte purung person sa följande i riksbladet: ”Hanteringen av våra äldre är helt vansinnig”. Nu skriver jag ned den fråga som automatiskt dyker upp i huvudet: ”Vems äldre var det, sa du?” Med många års språkgafflande i ryggsäcken är det mig bekant att åtskilliga medborgare tycker att det är en petig anmärkning.
Men håll med om att den uttrycker något som inte känns bra? På djupet. Detsamma gäller förstås verbaliteter kring andra, lika ägda: ”Hur tar vi hand om våra barn?” Här ropar den inre petimätern att possessivpronomenet ska bort. Det bör heta ”hanteringen av äldre” och ”hur tar vi hand om barnen”. Annars måste vi rimligen även tala om ”våra vuxna/medelålders”. Ju!
* Är lite tveksam till det nutida och flerfaldiga tipsandet. Men ändå: Lyssna på en av våra (?) stora artister, Povel Ramel, och låten "Vem fan äger vad?" Lite annat ämne, men än sen?
