Alla gamla (säg äldre eller nåt annat så ingen blir sårad, för tusan) måste ibland ösa ur sig frustrationer, låt det bara ske! På denna plats. Allt tilldrog sig inom loppet av en halvtimme. En ung kille cyklade framför mig på, främst, en gågata, men hänsynsfulla cyklister tillåts åka där.
Grabben cyklade långsamt och verkade därför synnerligen uppmärksam. Men han passade inte på att lirka sig igenom grupperna av gående, som man brukar göra: här gick det i snigelcykelfart (cykelsnigelfart, då). Men nej, det var inte av hänsyn till andra, han fäpplade med sin mobil. Och hindrade även bakomvarande cyklister från att ta sig fram lite smidigt.
Nästa var en tjej (dock inte purung, det bör tilläggas) som gick på trottoaren med ögonen i mobilen. Hon gick fort och hade en riktning som dock inte var rak utan lite hit och dit (nej, hon var inte berusad). Därmed gjorde hon att ett antal fotgängare fick parera hennes märkliga gång.
Och slutligen en man (varken ung eller gammal) som tvärstannade en halvmeter efter att han betalat och lämnat en butikskassa. Han stoppade alltså upp dem som skulle gå ut ur samma kassa. Något i mobiltelefonen tilldrog sig hans uppmärksamhet.
Det här är inte bra. Skulle man fräsa till varje gång sånt här hände vore det ett j-a fräsande.
I städer, särskilt. Ska de av oss som inte har starka polistakter i oss behöva stå ut med egoisternas framfart? Det som egentligen framgår är att världen blivit en plats där inga människor är bussiga mot varann längre. Ens i länder som ännu inte upplevt riktiga krig.
