Ett kort inlägg i P1:s Kulturnytt satte fart på ens blodomlopp. Det handlade om arbetet med den s k nyordslistan, Språkrådets variant av Mello. Listan har inte riktigt den betydelse som allmogen tycks tro, den är ”inte en förteckning över nya godkända ord i svenskan, eller en komplett förteckning över alla nybildade ord, utan är exempel på aktuella nybildningar i språket”. (Wikipedia)
I radioprogrammets resumé står följande: ”Efter att flera omdiskuterade nyord har inkluderats i Cambridge lexikon ökar chansen att ord som ’skibidi’ och ’tradwife’ blir mer långlivade”. Kulturjournalisten använder ”inkludera” ett antal gånger, tidigare användes ”tas upp, tas in, tas med” när det gällt listor överhuvudtaget.
”Inkludera” är ett förhållandevis nytt och svulstigt (tycker jag) ord i svenskan. Det kastas för ofta in i för många sammanhang där andra synonymer bättre beskriver diverse ”inkluderingar”. Om ”skibidi” finns inget att säga, det är ett typiskt slangord som folk säkert faller för och tycker låter ballt samt därför använder.
”Tradwife”, översättningsförklarar journalisten som ”traditionell fru”. Man inser att det är första gången man hör det uttrycket. Ligger inte begreppet ”hemmafru” närmare till hands, undrar en svensk. Och bedrar sig. För en (nordamerikansk?) sida, Parents, förklarar skillnaden:
Till skillnad från hemmafruar, som kan välja att stanna hemma av praktiska skäl, som barnomsorg eller helt enkelt av njutning av hushållsskötsel, håller sig traditionella kvinnor strikt till traditionella könsroller, drivna av en tydlig tro på deras nödvändighet och dygd
Man vill sno en typisk fras från hur överraskade ungdomar lät för så där 25 år sen: ”Å ja ba: Ööhh?” Dessutom uttalade journalisten Cambridges första del som [käm] och inte det vedertagna [keim] samt berättade att språkrådets representant tror att årets nyordslista kommer att inkludera skibidi och tradwife och att de orden då bli några slags idéhistoriska artefakt*. Kulturnytt, jag sa det, va?
*Artefakt är inte ett kollektivt substantiv
