En modernare text om verben finns även hos svenska Språkrådets Frågelådan. Det här har jag väl skrivit om förr, men, som en närstående sa just i dag: ”repetition är kunskapens moder” (Repetitio est mater studiorum, för den som vill). Så här blev svaret till frågeställaren som undrade om huruvida man kan använda vilket som helst av de två:
Enligt ordböckerna betyder husera att 'härja, vistas, hålla till' samt att 'utöva (störande) verksamhet utan hänsyn till omgivningen'. Det förekommer att husera konstrueras med objekt och fungerar som synonym till hysa: "Tunisien, som dittills huserat Abu Abbas terrorgrupp, agerade hårt och kastade ut honom." Vissa läsare kan reagera på att husera används så, men belägg på den användningen finns sedan länge i olika typer av texter, som bloggar och tidningar.
Fan ta bloggar och tidningar och hela internetet, för den delen. Men i Mikaels ruta från 1997 löd budskapet:
Det verkar alltså som om husera allt mer skulle börja användas i den neutrala betydelsen ’hålla till, vistas, vara inrymd i’. Men den gamla betydelsen av ’härja, rumstera, fara vilt fram’ är fortfarande så starkt knuten till ordet att det kan vara skäl att vara försiktig. Gränsen är definitivt överskriden om man skriver att påven huserar i Eira.
Den som intresserar sig för hur vilt Johannes Paulus II (född Karol Józef Wojtyła) huserade i Finland kan söka med orden Mikaels ruta samt husera och hysa, så kommer sanningen fram. Johannes Paulus II var för övrigt den första icke-italienske påven sedan Adrianus V på 1500-talet, säger Wikipedia.
Ackackack, det är svårt att hysa hopp om vårt modersmåls beständighet och stamina. Eller huserar man hoppet? Kanske huserar hoppet – och det är väl bra?
