I förrgår skrev bloggen om de relativt nya orden ”empati” och ”inkännande” samt det sedan längre tillbaka kända ”medkännande”. En dag därefter hörde jag participen ”inlyssnande”. Åter ett ord fyllt av respekt och människovänlighet. På hemsidan Ledarna (”enda fackförbundet bara för cheferna”) finner man en exakt två år gammal artikel med rubriken ”Inlyssnande ledarskap – vad är det?” Där står att en chef ska vara fullt närvarande i samtal med sina medarbetare,
bl a för att ”nå ett inlyssnande ledarskap”. Begreppet presenteras på följande vis:
Det dyker upp i alla möjliga sammanhang –ordet inlyssnande. Det nämns nästan bara i positiva sammanhang och som något att sträva efter, både som ledare och organisation.
Och nog för att folk strävat efter såväl inlyssnande, inkännande som empati. Det är naturligtvis lätt att tråka ut Sbråks läsare med statistiken från KB:s dagstidningsdatabas, men något säger den väl ändå på något vis? Det visar sig, som sagt, att ”medkännande” är det begrepp som funnits längst, medan andra empatiyttringar ökat på senare år. Inte minst gäller det inlyssnandet. Så följ er känsla för feeling, alla ledare och chefer, och fortsätt med inlyssnandet.
Visst ja, det finns riktigt finlir i den här uppmärksamheten från Ledarna:
Tre nivåer av aktivt lyssnande
Nivå 1: Inre lyssnande Nivå 2: Fokuserat lyssnande Nivå 3: Globalt lyssnande
Och här måste man förklara lite. Det globala handlar inte om Trump, Yttre Hebriderna, Kim Jong-un eller Indonesien, nej, så här ligger det till, skriver Ledarna:
Globalt lyssnande är precis som nivå 2 helt riktat mot den andra personen, men här har du ett bredare fokus där du kopplar på alla sinnen och kan känna av även det som inte sägs med ord. Exempel på icke-verbal kommunikation som du kan fånga upp är kroppsspråk, tonfall, blickar, pauser och tvekan. Om du tar in detta i samtalet och spinner vidare på det kan det hjälpa till att skapa en bredare förståelse för helheten och undvika att missa viktiga aspekter.
Det dyker upp i alla möjliga sammanhang –ordet inlyssnande. Det nämns nästan bara i positiva sammanhang och som något att sträva efter, både som ledare och organisation.
Och nog för att folk strävat efter såväl inlyssnande, inkännande som empati. Det är naturligtvis lätt att tråka ut Sbråks läsare med statistiken från KB:s dagstidningsdatabas, men något säger den väl ändå på något vis? Det visar sig, som sagt, att ”medkännande” är det begrepp som funnits längst, medan andra empatiyttringar ökat på senare år. Inte minst gäller det inlyssnandet. Så följ er känsla för feeling, alla ledare och chefer, och fortsätt med inlyssnandet.
Visst ja, det finns riktigt finlir i den här uppmärksamheten från Ledarna:
Tre nivåer av aktivt lyssnande
Nivå 1: Inre lyssnande Nivå 2: Fokuserat lyssnande Nivå 3: Globalt lyssnande
Och här måste man förklara lite. Det globala handlar inte om Trump, Yttre Hebriderna, Kim Jong-un eller Indonesien, nej, så här ligger det till, skriver Ledarna:
Globalt lyssnande är precis som nivå 2 helt riktat mot den andra personen, men här har du ett bredare fokus där du kopplar på alla sinnen och kan känna av även det som inte sägs med ord. Exempel på icke-verbal kommunikation som du kan fånga upp är kroppsspråk, tonfall, blickar, pauser och tvekan. Om du tar in detta i samtalet och spinner vidare på det kan det hjälpa till att skapa en bredare förståelse för helheten och undvika att missa viktiga aspekter.
