I ett nyhetsreportage (radion) sa någon (ämne nykriminaliteten) att ”ingen delgett”. Nur so, som tysken säger, och den engelskspråkige, ”just like that”. Vad svensken säger vet jag knappt längre. ”Bara sådär”? Här behandlades ”delgett” som ”tjallat”. Ordvalet lät som ett felval.
Ett par sekunder senare sa nyss nämnde någon: ”/…/ för att sen delge polisen om /…/. Hallå! som svensken började utropa förvånat för många år sen (”hallå” användes mest i telefon dessförinnan). Var var jag nu? Jo, hallå! Inte heter det väl ”delge någon om något”.
![]() |
Informanten AP nämnde det numera etablerade ”ha de(t)!” som hej-då-fras, och tänkte att den ursprungligen löd ”ha det bra”. Men en av de sista seriösa språkvårdarna, Catharina Grünbaum, skrev i DN för ca femton år sen: Det enkla Ha det! har vi lånat från norskan, och det har florerat i svenskt språkbruk i något decennium eller två.
Men säg den som icke kastar sten fast den sitter i glashus. Jag avslutade ett sms med ”Alldeles oavsett”. Det är ju som att säga ”bortsett från”. Punkt. Vad man menar med ”alldeles oavsett” – och inget mer – är nog ”hur som helst/ i vilket fall som helst”. Lika knasiga de. Sökte som en dåre efter denna rumphuggna fras: i många verk så sökte jag, men där stod ingenting.
* Nattmaran, ovan t h, av J H Füssli (1741–1825). Wikipedia