Viljen I veta och viljen I förstå hur svenskarna överge språket?

I dag blir det allvar, vilket inte är lätt för en enkel wavelmakare, men det kommer från botten av mitt hjärta, som ett stort antal svenskar meddelar på sin direktöversatta engelska. Vi har sagt ”från djupet av mitt hjärta”. Så här håller det på, som bekant, och i dag ska en enda glosa särskådas: ”övertänka”.

Råkade höra (som nyss nämnda svenskar kallar ”överhöra”) en ung kvinna klaga inför sin kompis: ”Du vet, jag övertänker ju saker”. Hon är inte ensam om det, ordet har använts på så vis (såvitt man förstår) i närmare ett decennium. Det finns dock inte i SAOL eller SO.

Däremot i SAOB. Måste nu citera mig själv (ett otyg, egentligen) och gårdagens inlägg. Det handlade bl a om SAOB:s belägg, de som visar på ords etymologi, d v s historia, härkomst och släktskap. Så här skrev jag om beläggen: ”Såna tar bara språkvetare till när de vill ge upp inför nya anglicismer som kanske användes i Norden för flera hundra år sen”. Så här: I många fall kan ord betraktas som ålderdomliga. Och står det i en artikel från 1929 (eller så) i SAOB, att ord betraktas som just ålderdomliga, kan man räkna ut med öronen vad de då ses som i dag. 

       

Övertänkaren? Wikipedia

Nu kommer i och för sig mycket gamla ord fortfarande fram ur djupet (botten?) av ens ordförråd, och inte bara ens eget, utan andra äldres dito. Men komiskt nog sägs "övertänka" i SAOB betyda ”tänka över, begrunda (ngt) samt (noga) överväga”.

Här kan språkfolket hoppa in och säga att svenskan använt ”övertänka” sen 1500-talet. Men det var inte att hon begrundat något som den unga nutida kvinnan ville meddela sin kamrat, nej, dagens innebörd av ordet står att finna hos modern psykologi. En psykologmottagning svarar (på nätet) på frågan: Vad menas med att man övertänker? Svaret blir:

Övertänkande är ett vittomfattande begrepp som ofta används i vardagligt tal för att beskriva intensivt tänkande. Benämningen används ibland synonymt med nära besläktade destruktiva tankemönster, såsom ältande, grubbleri och ruminering.

Se där ett begrepp som är okänt (urinering är dock bekant). Nätet svarar från några olika, fast liknande, håll: 

Ruminering är en maladaptiv emotionsregleringsstrategi som definieras av repetitiva, återkommande, okontrollerbara och påträngande tankar.

Som sbråkbloggen, ungefär. Nej, här avses inte att skämta om och med ångest, depressioner o dyl. Men i en engelsk-svensk, drygt femtioårig ordbok ges för ”ruminate” vårt inhemska ”grubbla” – som också finns med på psykologsidan. Men även om grubblerier kan bli övermäktiga säger en påträngande tanke att här skas både tänkas över och grubblas lite mer kring fenomenet ”övertänka”.