 |
| Bild Megan Clark, Unsplash |
Gårdagens fotnot var egentligen ett försök att påpeka det opassande i att sitta här och finfjanta sig med språkpetitesser. Nej, förresten. De är inte petitesser, men ibland bidrar den allmänna bakgrunden till att man tappar farten. Ibland är nog nog, som folk säger när de tagit över det engelska uttrycket enough is enough.
Fotnoten nämnde gårdagens nationella och hemska händelse, men sanningen är att hela världen är en internationell och hemsk händelse. Morden i Örebro får som i likartade fall sociala medier att koka. Tragiken går överstyr och utnyttjas som politiskt slagträ. Folk slår åt alla möjliga håll som passar de egna intressena, syftena och vad det kan vara.
En president i ett av världens rikaste länder föreslår att man skapar en ”Rivieran”-variant på platsen där ett krig – utan motstycke, som de flesta slaktfält – fortfarande råder.
Utan att vara särskilt blödig eller med den utåtriktade och överspända högstämdhet man ser nästan väl mycket av i dag, måste ändå erkännas: det egna sbråkarbetet bär emot för tillfället. Inte högstämd, var det, men här kommer lite grann ändå:
Poeten Södergran skrev i sin dikt ”Ingenting” att ”vi böra älska/…/de korta ögonblick då öknen blommar”. Det låter ödmjukt och bra. Men om det är som det verkar – att öknen i dag = människan – då kan väl ändå en from förhoppning vara att denna öken sätter i gång att blomma, åtminstone lite till.
