Verbet paradera rymmer en värld av innebörder och användningar

Parad av mer traditionellt och mindre aggressivt slag. Bild Morgan Skinner, Unsplash

Man ser så mycket konstigt numera. På ett flertal ställen har verbet ”paradera” dykt upp, fast inte i den användning jag känner till. Och, i och för sig, det KAN ju finnas företeelser man själv inte vet nåt om. Med ens modersmål är följande mycket intressant: Man anser sig verkligen veta att saker ska heta som de gör, men sätta sig in i den grammatiska verkligheten tarvar större tänkare än en själv!

Till verbet i fråga. I en tidning stod: ”gisslan paraderas”. De enda parader jag känner till är militära, eller länders idrottsmänniskor vid en OS-invigning. Eller prajdarnas. D v s en ordnad (vanligen) skara människa går något som mer liknar en marsch än en promenix (vanligen).

Verbformen med -s för ”paradera” känns obekant. Jämför "visas, demonstreras, presenteras". Satte man till alla klutar, och kanske framför allt ordnade hjärncellerna till en egen parad, kanske det skulle gå att förstå den grammatiska beskrivningen av varför ”paraderas” låter fel.

Menmenmen, inte ens vana vid studier har bibragt en del av oss möjligheten att förstå det som (för oss) ter sig ytterst abstrakt. Grammatikböckerna kommer att berätta om deponens och agenter och det kommer inte att vara såna med pickadoller. Men kör i vind, även envisa människor (jag) blir ibland piskade till ödmjukhet av livet självt. Man kan alltså tvingas förstå att andra är bekanta med att någon eller något ”paraderas”.

Har också sparat denna mening nånstans ifrån: "Man har byggt upp en scen med flaggor och paraderar män med vapen inför en stor skara med åskådare". Också ett främmande sätt att använda verbet på: "man paraderar män"  Men om det i dagarna känns som om det mesta flyter (ska inte skriva panta rei en gång till) så är inte det värsta ”paraderas”.