Skillnaden är att för några av oss går det upp en talgdank emellanåt. Vadan självkritiken och dito rannsakan, kan en läsare undra. Jo, det handlar alltså om KB. Under nåt år eller så har det i denna blogg hänvisats till vad dagstidningsdatabasen hos nämnda bibliotek visat vad gäller användning av ord och uttryck.
En vacker dag gör man slag i saken och ringer till KB för att fråga om det mystiska 2013. Under bloggens efterforskningar (aldrig vrålseriösa i och för sig) har bevisen på ett omedelbart språkförfall visat sig just det året. Givetvis hade nåt hänt i den digitala världen, men vad och hur? Påverkades språket av en anstormning av sociala medier just 2013? Man famlade i blindo.
En vänlig kvinna på KB berättade att detta år införlivades samtliga svenska dagstidningar (kanske även tidskrifter) i databasen. Tidigare innehöll den endast de som kallas rikstidningar. "Därför", sa damen, "får du en ökning av vilka ord som helst från 2013 och framåt". Ett sådant svar vill man ödmjukt tacka upplysaren hjärtligt för. SAMT klippa till.
Det går nog ändå att använda databasen genom att s a s smalna av tidsspann och ha sig, men mycket blir nu för abstrakt för undertecknad där andra har bättre fallenheter. Får väl sitta här och trumpeta ut de egna åsikterna utan att dyka djupare i Sanningen. Fast kan presidenter ha pratplattformar som heter ”Sanningen. Social”, kan man väl själv ha ”Sanningen. Verbal”?
Sökte efter KB-upplysningen förstås på helt vanliga ord som ”skrivbord, trädgård” och ”jultomte” för att konstatera hur även dessa företeelser ökade kraftigt 2013. Däremot var ordet ”nesa” betydligt vanligare i slutet av 1800-talet. Det finns slutsatser att dra av det. Ett annat ord som hade en massa ”träffar” vid sekelskiftet 1800-1900 var ”kaffe”.
Kastar man sig då in i Sveriges kaffehistoria går det att finna ett matbolag som skriver: ”Vid sekelskiftet 1800-1900 är den tidpunkt som kaffet sägs ha blivit Sveriges nationaldryck”. Mycket börjar ändå falla på plats: ens eget språk är från 1800-talet och man gillar kaffe.
