Det kan vara så att ens bästa vapendragare är döda sedan länge

Konsekvens är en egenskap man önskar av andra, om ens egen fallerar lite så är det inte hela världen, man är ju människa! Nu ska här klagas på andras inkonsekvens, noterad i diskussionen om 1984 (återgiven i bloggen i förrgår), där tre vittra personer – förutom att ställvis prisa romanen – såg med dagens ögon på den, kallade den lite tråkig, torr och utan större litterära kvalitéer.

Inte så förvånande, men mer ”släkt” med Orwell än kulturpersonerna, vidgår jag härmed en liknande aspergersk (språkpolisiär, skulle omgivningen kunna säga) hållning som författaren. Det är nödvändigt att göra avsteg från sina principer ibland, men i dag är inte en sådan dag. Det slappa accepterandet av språkförändringar är en styggelse!

Bland diverse sådana försyndelser är (har någon hört det förr i bloggen?) det gränslösa inbjudandet av engelska på ett eller annat sätt. En del av de som talade i programmet hade visst ett antal tänkvärda inlägg. Och f ö, den som säger ”tänkvärd” en gång till närmar sig giljotinen. Ett så urvattnat och TRÅKIGT pliktord!

     

George Orwell, 1903-1950. Wikipedia

(Kom till saken!) Jo, en av dessa människor nämnde en förutsättning för något i stil med om det och det hänt, ”så hade jag rantat om det”. Man vänder sig mot Eric Arthur Blair där han sitter i idévärlden under namnet Orwell, och skickar iväg ett par postuma nickningar.

Svenska ”ranta” betyder ”ränna, löpa, springa planlöst omkring”, medan engelska ”rant” betyder ”gaffla, tjata, skrika om”. Det verkar som om andra inte ser något problem med sånt här. Men man kan misstänka att diktatorer och tyranner får bättre fäste om hela mänskligheten skiter i vad den säger – en blygsam tanke.