 |
| Bild Viktor Talashuk, Unsplash |
När livsfarliga tuppfäktningsvrål hörs från när och fjärran är det smaklöst och oetiskt att påstå att ett vacklande prepositionsbruk får ens värld att rämna. Men ändå. Vardagen fortsätter för dem av oss som ännu inte sitter så illa till att vi får helt andra problem. Försöka överleva, t ex.
Man skulle kunna kalla prepositionsproblemet som fick undertecknad att hoppa högt häromdan för en lyxkänsla. Men ändå. Det gällde någon som sålde karameller (eller spikar eller vad det var) ”på lösvikt”. PÅ? Ja, det är väl det numera gamla vanliga: Använd för fanken vilken 👿&💀¤👺/&%¤👹 preposition du vill.
Ingen idé att göra sig stöddig här och påstå att det heter ”i lösvikt”, som Svenskt språkbruk (ersättningen av den äldre Svensk handordbok) har som enda alternativ. Nej, nu serru, kan du sälja allt möjligt i lösvikt, på lösvikt, om lösvikt, efter, över, vid, genom lösvikt. Ta vad som passar bäst, annars kan det bli en dålig prepositionsdag (försöker vara ironisk och jämföra med ett nutida skrattframkallande begrepp som ”dålig hårdag”)
Och inte är man uppdaterad alls, häromdagen började ordet ”clash” störa och göra sig påmint här och där. Det har tydligen använts länge, bl a skrev någon för åtta år sedan en artikel i DN om "en clash mellan arbetarklassmän och medelklasskvinnor”. Mitt halvsekelgamla engelsk-svenska lexikon säger att ”clash” betyder ”skräll, kollision, brak, skrammel”. Med mera. Onomatopoetiska ord brukar ha mängder av synonymer.
Är det en ”clash” mellan människor betyder det att de drabbat samman, är oeniga. BBC skriver: ”European leaders back Zelensky after Trump clash”. Översättningssajten bab.la ger för "clash" som verb ”strida, skrälla, inte stämma, skära sig, skramla, drabba samman, komma ihop sig, råka i konflikt”. För ordet som substantiv finns alternativen ”smäll, skräll, sammandrabbning, sammanstötning”. Tur att vi kan låna ”clash” från engelska, så vi förstår vad vi menar.
