Se mig som en konstnär – en blid och from önskan. Vad sa han, C J L Almqvist? Jo, ”Så jag målar, donna Bianca, / Ty så roar mig att måla”. Det är lätt för oss skönandar att säga så, vi uppträder bara på platser där inget annat krävs än att vi gör skojiga (eller kassa) konster. Skriver vi ett nyhetsblad är det en annan femma. Då tarvas ett renodlat språk, så tydligt som bara går. Om syftet är att nå många. Finns inte det målet kan man skriva som Almqvist och jag.
I tidningar har tydligheten varit bruklig, comme-il-faut, korrekt och passande. Men om det nu inte längre går att förstå det som står i medierna, är det då deras fel? Eller ens eget? Man kan ha halkat så långt bak tiden att man på sin höjd är en anakronism.
Två exempel från en rikstidning, det första ur en debattartikel om höga matpriser: ”Marknaden har under många år kritat maten och skjutit de riktiga kostnaderna på framtiden”. Jovisst, man är ju inte korkad: krita kommer från ”kredit”, som i ”köpa på krita”. Men kritat maten?
Den närmaste användningen av verbet krita har med ett skrivdon att göra. Nils Ferlin skrev 1939 dikten När skönheten kom till byn. Där beskrevs mänskorna lika tröga som de är i dag: ”Nu sitter de där och spindlar* så smått och så grått / och kritar för sina lador och hyllor”.
I samma nyhetsblad som kritandet skriver en krönikör om sig och sina kompisar som brukar träffas för att negga (utan citattecken): ”att negga tillsammans är basen för vår vänskap”. Ungdomarna (i 40-årsåldern) har kommit på det festliga i att klaga på saker (negativitet, ni vet). Inte så nytt. Många av oss äldre har flera medaljer i neggning.
För att dra ett varv till på negg-kvarnen citerar krönikören den österbottniska gruppen KAJ: ”Skippa peppen och embrace att livet kanske inte är så kul hela tiden, var deras tips till svenska folket.” Hur korrekt citatet är framgår ej. Om du skulle råka vara runt 70 och läser detta: Bli poppis! Negga mera, skippa peppen och embrace att saker inte alltid är så kul! Yeah.
*Rör sig spindellikt, enligt SAOB
