En favoritsentens sitter i mitt minne, ”ju säkrare man är, desto mer fel kan man ha” – tafflig översättning av vad som tillskrivs engelskfödde amerikanske författaren/ serietecknaren Ashleigh Brilliant, 93. Den har redan förekommit i bloggen, som påminnelse om ens tillstånd.
Det var inte riktigt så illa häromdagen, men för en sekund gjorde jag mig skyldig till en totalövertygelse om ett ords innebörd. Inför blogginlägget 6 mars var det nödvändigt att ställa frågor till Kungliga biblioteket om dess tidningsdatabas. Svaret kullkastade en tvärsäkerhet från undertecknads sida. Bara det.
Under telefonsamtalet talade den trevliga kvinnan på KB om material som ”digitiserats" och inte. I en tvivlande sekund sa det inre ”jamen hallå, säger hon fel nu och arbetar på KB”? I nästa sekund dök den bistra tanken upp: ”inte fanken sitter hon och jobbar där hon jobbar och inte vet vad digitalgrejer heter!
Det blir som vanligt till att googla och uppdatera sin inre 1800-talsmänniska (kanske 1700-talsdito). Den första lättfattliga informationen kom från ett företag, Cedeo, som i och för sig sysslar med sånt en 1800-talsperson inte förstår. Men ändå. Cedeo förklarar att något "digitalt" inte nödvändigtvis betyder "digitaliserat":
Till exempel: att man skannat in sin faktura till PDF betyder bara att man digitiserat den, men när man sedan digitalt skickar fakturan genom ett attestflöde, automatiskt tolkar informationen på fakturan, eller på annat sätt använder det digitala formatets möjligheter har man digitaliserat fakturahanteringen.
Och så här beskriver företaget (i digitaliseringsarbetesbranschen) sig självt: ”På Cedeo erbjuder vi lösningar för tillväxt”. Och även en liten nästan osynlig blogg tackar för denna tillväxt: Nu har man fått lära sig vad digitisering är fast stavningsprogrammet protesterar.
