Den här tjatbloggen är vad gamla klagande satmaror är till för!

Nu ska här spekuleras som aldrig förr! Och det är bäst att genast och i preventivt syfte be eventuellt utsatta grupper om ursäkt. Då kör vi. Utbildade journalister har ofta och numera ett ganska otydligt språk (men en del skriver rätt bra, och Japp är en chokladbit, men det finns även Dajm). Det är lätt att tro att journalistutbildningen inte lägger lika mycket krut som förr på själva verktyget, språket.

Det finns även en misstanke (hos mig) om att redigerare ofta är yngre än skribenterna. Generellt, alltså, det finns alltid undantag. Så här löd rubriken på en ledare (i en stor tidning): ”Det här är vad vänner är till för”. Det låter väl fint, flott och fiffigt, tycker många. Speciellt kanske de som i sitt undermedvetna överst har den engelskidiomatiska frasen ”That’s what friends are for” (känd låt, dessutom).

Förstå nu allvaret i det här: Det är klart att det går att skriva en sådan rubrik, man begriper vad som menas och det låter bra. Men det finns en fara i att färdiga och direkt översatta uttryck och fraser kommer farande in och snabbt som attan skapar en ny svenska som gör att den något äldre går förlorad.

Det finns inget egenvärde i att språket låter gammalt, men det är angeläget att medborgarna kan tillgodogöra sig sitt lands språk sen några decennier tillbaka, gärna längre. Historielös-

heten börjar bli riktigt ruggig. Något sånt hade mitt tonåriga jag inte kunnat skriva: historia var ett av de många ämnen som inte föll mig på läppen (”exmerades”, skulle informanten R säga).

Det är inte första gången man ser rubriker som består av anglicismer eller felaktig svenska. Och här är spekulation nr 2: redigerare, alltså de som "lägger upp" texter, är generellt yngre. I det här fallet – liksom i flera andra – finns inte samma uttryck inne i ledaren och är alltså inget citat ur den.

En annan rubrik löd: ”Liv går i spillror”. Svenska frasen är ”går till spillo”. Däremot brukar man tala om att ting eller företeelser – även "liv" kanske – slås i spillror. Och är det något som slås i spillror nu så är det svenska språket. Klagomålet ska f ö inte gå ut över de yngre: ointresset för språket som kommunikationsmedel är STORT och har pågått i många decennier.