(d v s jag) kan bli lika trött på den sortens bilder som övriga: de är överallt, överallt, överallt. Men som vanligt ser man saker bättre på håll, ibland räcker ett par decimeter.
Satt nyligen på en långfärdsbuss och hade då i snett sikte framförsittande persons flaxande Facebook. Fram och tillbaka skrollades och flimrade bilderna: någons söta barn (även mindre söta), folk som visar sina nya klädinköp vilket får stor del av kvinnliga allmänheten att posera som fotomodeller, maträtter en masse – det är kanske onödigt att berätta detta, alla vet hur inblickar i hela världens privatliv ser ut.
Men här skulle det ju handla om bildspråk i text. Mätt på floskler av slaget ”vi ska sitta ner och gå in och titta på det här” och tusentals liknande kan man känna sig invaderad av ja, skit, kanske? Enda utvägen är att inte gå ut (!), att inte se på tv, lyssna på radio, läsa tidningar. Eller böcker. Men det är svårt, man får trixa sig fram, detta beroendeframkallande gift måste tas i lagom doser. För nog tycks det vara en drog! Folk bingear (hur nu det stavas som betyder ”vräka i sig”) serier och filmer, kollar sociala medier och hela baletten så dagarna driver förbi i ett enda bildtöcken.
Lång inledning som vanligt, det är mitt signum. Och nu framme vid en mycket använd språklig bild: ”verktygslåda”. (Denna gång ska inte bloggen belastas med bild på en verktygslåda, man kan misstänka att läsaren sett sådan under livets gång). Vår statsminister sa i alla fall: ”Det finns många verktyg i Europas verktygslåda”.
Jajaja, tänker en otålig medborgare, sluta snacka om verktygen, sätt igång i verkstan! Och se bara, hur lätt man själv halkar in i bildvärlden! Som f ö är gigantisk och kan inte klagas på så mycket som i detta inlägg. Stora delar av ett språk är "bilder", hur man än vänder sig. Den som inte har kläm på allt slags bildspråk kan googla sig in i en annan värld, skolvärlden: Skriv bara ”bildspråk lärare.at”
Satt nyligen på en långfärdsbuss och hade då i snett sikte framförsittande persons flaxande Facebook. Fram och tillbaka skrollades och flimrade bilderna: någons söta barn (även mindre söta), folk som visar sina nya klädinköp vilket får stor del av kvinnliga allmänheten att posera som fotomodeller, maträtter en masse – det är kanske onödigt att berätta detta, alla vet hur inblickar i hela världens privatliv ser ut.
Men här skulle det ju handla om bildspråk i text. Mätt på floskler av slaget ”vi ska sitta ner och gå in och titta på det här” och tusentals liknande kan man känna sig invaderad av ja, skit, kanske? Enda utvägen är att inte gå ut (!), att inte se på tv, lyssna på radio, läsa tidningar. Eller böcker. Men det är svårt, man får trixa sig fram, detta beroendeframkallande gift måste tas i lagom doser. För nog tycks det vara en drog! Folk bingear (hur nu det stavas som betyder ”vräka i sig”) serier och filmer, kollar sociala medier och hela baletten så dagarna driver förbi i ett enda bildtöcken.
Lång inledning som vanligt, det är mitt signum. Och nu framme vid en mycket använd språklig bild: ”verktygslåda”. (Denna gång ska inte bloggen belastas med bild på en verktygslåda, man kan misstänka att läsaren sett sådan under livets gång). Vår statsminister sa i alla fall: ”Det finns många verktyg i Europas verktygslåda”.
Jajaja, tänker en otålig medborgare, sluta snacka om verktygen, sätt igång i verkstan! Och se bara, hur lätt man själv halkar in i bildvärlden! Som f ö är gigantisk och kan inte klagas på så mycket som i detta inlägg. Stora delar av ett språk är "bilder", hur man än vänder sig. Den som inte har kläm på allt slags bildspråk kan googla sig in i en annan värld, skolvärlden: Skriv bara ”bildspråk lärare.at”
