Genombrott inom tryckteknologin på 1800-talet innebar att tidningar kunde tryckas både snabbare och i större upplagor. I Europa kan man se upprinningen till dagens mediesamhälle i den nyhetsspridning med bilder som uppstod i samband med Krimkriget 1853–1856.
I vår tid drunknar vi visserligen i text och tal, men särskilt mycket i bilder, det vet varje barn över ett år (eller yngre). Men även talet och skriften är bemängt med s k bildspråk, så det hela blir till en dubbeldrunkning. Naturligtvis kan man inte klaga på språkliga bilder, senast skrev jag att man drunknar i dem! Med det sagt – och här blev det stopp eftersom frasen låter misstänkt likt en engelsk dito! Mycket riktigt, i Språktidningen ställde översättaren ”Ann-Marie” följande fråga för ett par år sen:
Allt oftare hörs framför allt politiker använda uttrycket med det sagt, som någon sorts inledning av en brasklapp. Det verkar ha uppkommit som en direktöversättning från engelskans having said that. Hur ska jag förhålla mig till uttrycket när jag översätter? Finns det bättre alternativ?
Svaret kan jag inte läsa eftersom jag inte prenumererar på Språktidningen. Minns inte heller längre vad jag ville ha sagt med ”med det sagt”. Så går det för de nernördade. Men en bild yttrad i P1:s Filosofiska rummet slog mig (mja). En av de medverkande talade om ”medvetandet”, en knepig historia att beskriva.
 |
| Barn som spelar kula, foto från 1891, Wikipedia |
Letande på nätet visar att uttrycket ”lose one’s marbles” (det senare avser stenkulor man spelar kula med) använts på engelska åtminstone sedan 1920-talet. Möjligen är det äldre. Då är ”segla i konstiga vatten” enklare för en svensk. Och ”förlora sina stenkulor" betyder alltså samma sak som ”tappa det”, alltså bli knäpp, galen, tokig, vansinnig. Etc, etc.
