Snön har vräkt ner och orden har vällt in. Trots känslan av skaplig koll för ens ålder dyker det hela tiden upp okända ord och begrepp som började användas i Sverige för tio, femton år sen, kanske längre tillbaka än så. Villfarelsen om att vara ”uppdaterad” får stryka på foten.
Tänkte först slänga ur mig ett ungdomligt nonchalant ”man får inte hålla på och jinxa” – men tanken ovan fick mig att söka på ordet. Verbet (eller dess substantiv) finns inte i våra tre stora ordböcker, men väl i en text hos Sveriges Radio. Från 2012: ”Att säga något som kan medföra något negativt, det är att jinxa, ett ord som kan förknippas med skrockfullhet.”
Det kan inte bara förknippas, det kan även kollas i amerikanska uppslagsboken Merriam-Webster, som daterar det första belägget till 1902. Där kopplas det ihop med skrockfullhet och förbannelse, så sant, så sant. Samt visar att det är engelskt och skulle kunna heta nåt med "trolleri" eller "förbannelse" på svenska.
I vilket fall som helst är det dags att sluta jinxa, vilket skedde i bloggen den 2 januari. Där handlade det bl a om mobilens ”poetiska” väderupplysning, som också fick utgöra stommen till ett av ens mycket sällan förekommande lyriska infall/
utbrott. Som i sin tur föranleddes av det intressanta ordet ”snöansamling”.
Knappt hade jag tamejtusan skrivit ner det förrän det uppstod en snöansamling på den plats jag befann mig: en ansamling av snö som jag och övriga närvarande aldrig tidigare sett. Men det kan väl ändå inte vara farligt att citera vädret ur radion i dag, läst av en riktig (eventuellt) människa?
Det lät så här: ”I dag får Götaland moln och snöbyar varvat med klara stunder”. Inte kan ”varvat med klara stunder” framkalla ett uns av jinxande? Är det något man önskar sig så är det en hel tillvaro varvad med klara stunder.
