SO ger för all del ett exempel med ”frapperas av” och så gör även den äldre SAOB, som skriver frapperas av ngt med kursivstil, antydande den vanligaste användningen. Själv har jag aldrig, som politikern i ingressen, varit ”ganska frapperad” Inte heller ”mycket frapperad” eller bara ”fapperad”, ordet har alltid följts av ett ”av” eller ”över”.
Språkrådets Frågelådan svarar en person som undrar vad ”frappant” betyder: Frappant betyder ’slående, uppseendeväckande’. Bra, bra, där hänger man med. Och skulle kunna säga: ”Visst är det frappant (eller frapperande) hur inibänken ur led tiden blivit!”
Det påminner om verbet lämna (utan objekt) i god (för oss dålig) anglosaxisk stil. Det finns fler liknande förluster, men lägga saker på minnet är inte längre en av ens bästa grenar för att, antagligen, tala modernt bildspråk. Kollar man i KB:S dagstidningsdatabas är ”bästa gren” ett nytt påfund. Kanske är det inget säkert faktum eftersom inte alla lokaltidningar var digitaliserade före 2013. Tror jag att det var, eller så har jag fel.
Det som är mest tydligt är att jag inte längre kan den svenska jag kunde förr. Eller fattar jag först nu att jag kunde mindre då? Varför är det så? Beror det på vår moderna tid? Eller egen gammal tid (d v s ålder)? Bloggen börjar alltmer likna beskrivning av ett sjukdomsfall.
Kanske bör den döpas om till Demens- och inkompetensbloggen? Nej, jag skämtar inte om demens, det är en allvarlig åkomma. Men hör här: Eftersom jag brukar hitta på egna ord då och då (som aldrig används i seriösa sammanhang) kan jag bli ett offer för mig själv.
Under många år har jag (inofficiellt!) kallat ”lyteskomik” för ”handikapphumor”. Dumt och okänsligt, ja. Men nu har det gått så långt att jag vid ett flertal tillfällen inte kommer på det ”rätta” ordet. Fick ringa informanten A som ännu inte tappat sina stenkulor (se 22/1 i år) och visste vad det heter! Det gjorde inte informanten M (också tillfrågad) som hört mitt påhittade ”handikapphumor” ett antal gånger och blivit smittad.
