Ett radioinslag flyttade mig många decennier tillbaka, till såna tillfällen när vuxna ville övertala en att göra något tråkigt. De talade inställsamt, man riktigt kände hur de "sänkte" sig till det som var ett vanligt rudimentärt barn-jag, ibland låtsades de tala ens språk och använde dåtidens ungdomliga modeord för att lura en.
Radioprogrammet handlade om ett projekt som vill påverka barns läsning: få dem att läsa böcker. Projektet kallas ”Läsa äger”. Efter att ha drabbats av medlidsamma paroxysmer kollade jag projektet. Det är stort, startade 2018 och det står en mängd fina saker att läsa om det. Entusiaster har jobbat som fanken. De menar väl. Jag vet att de menar väl.
Men, man kan fråga sig om barnen säger att saker ”äger” ännu. Det har de ju gjort i långt mer än ett decennium. Måste väl tillstå att detta vuxenförsök, ”äger”, är vad som tar mig hårdast. Det hade varit hederligare att kalla projektet nästan vad som helst utan att fjanta sig. Föräldragenerationer förr var sällan så oerhört intresserade av att tala ungdomsspråk som nu. Det hör väl ihop med att ungdomsfixeringen numera krupit långt upp i åldrarna.
SVT-programmet Skavlan och Sverige hade nyligen titeln ”Ick med killar som har matlåda”. Det känns lite konstigt att ett sådant slags program flirtar med ungdomstermer. ”Ick” har nog funnits ett bra tag, men det verkar nu ha fått skjuts av äldre och kommer väl att leva längre som modeord på grund av dem.
Vi mycket äldre behöver inte kapa ordet eftersom vi har synonymer som ”känna äckel, avsmak, vämjelse” m fl. "Icket" kommer givetvis från Amerika och är inget annat än ”usch, isch, fy, blä”. Det amerikanska ”ick” har ordsläktingar som ”eww, yuck” och säkert många fler som också är ljudhärmande för nåt man tycker är äckligt eller frånstötande. Stjäla ord från andra språk är en sak, men snor man ljud låter det riktigt ”ick”. Och är ”cringe” (pinsamt).
