Apropå att inte ta saker ur sina sammanhang, skrev jag i går, och genast infinner sig ett exempel! Därför måste först sägas att det jag snart ska kommentera redan i sin tur försiggick på ett lite distanserat sätt, men äsch, så här var det: En programledare frågade sina gäster, två kyrkans män, om vem som var bäst på marknadsföring: Jesus eller aposteln Paulus (han kallas bl a ”urkyrkans främsta missionär”).
En av biskoparna ansåg att om man nu använde ett sådant språkbruk (marknadsföring) kunde han fortsätta med något liknande och hänvisade till Jesu ord ”när han (d v s Jesus) kommer fram i s a s offentlig verksamhet”. Det fortsatte med: ”det här är Jesu linjetal/…/”.Som sagt, biskopen raljerade en smula med vissa termer, men för dem av oss med taktila språkförnimmelser (öh?) låter det onekligen kul med ”Jesu linjetal”. Observera f ö genitivformen som ändrats i modern tid! En yngre person skulle förmodligen säga Jesus linjetal.
Och apropå Jesus. Och kanske även tomten. Och möjligen en hop människor som sagt nåt i stil med ”mina fiender klarar jag, men gud bevare mig för mina vänner”. Nu är jag inne på bråket om julhälsningar, att vi ska vara försiktiga med att önska god jul. Tänker inte sälla mig till dem som vrålar om saken, men lite stillsamt kan man väl få undra vad i helsicke? Senast hade en butik skrämts till handling och i en mejlväxling vi haft, butiken och jag, önskade man mig avslutningsvis ”en underbar semesterperiod”. Som pensionär har man alltid ett slags semesterperiod om än inte alltid underbar.
Det här kom från det stora landet i väster. Människor var vänliga förr också, det här påkletade eländet är en form av hjärntvätt. De enda gånger man BÖR önska något är om andra varit eller är sjuka och man säger det lämpliga ”god bättring” eller det mer normala ”krya på dej”!
Även ateister vet att Jesus vill väl, precis som tomten. Den senare bör få uttala sitt ”finns det några snälla barn här?” och slippa stöta ut det oborstat grova Ho-Ho-Ho.
