Först var avsikten att åter ta upp informanten M:s upprördhet över foge-s-ets befintlighet där det skulle vara frånvarande. På senare tid har ordet ”krigsföring”, d v s ”krigföring” varit på tapeten. Nu talade en radioröst om ”vårdsinsatser” och opp hoppade M: ”DET HETER VÅRDINSATSER!”
Men foge-s-et är ett grannlaga grammatikproblem och bloggen byter kurs, nämligen till det danska ”hygge”. På senare år har danskarnas gemytliga humör och livsstil, kallat hygge, blivit rätt genomtröskat. Vårt identiska ord, hygge, ger inga myskänslor, det används vanligen med förleden kal-, kalhygge. Har inte tänkt på det tidigare, men visst måste väl dessa ”båda hyggen” ha olika ursprung? Och hur är det med svenskans hygglig i så fall? Osäker vänder jag mig till den prisade och anabola hjärncharmören ChatGPT med en fråga om huruvida ”hyggena” är släkt. Så här lyder svaret:
Ja, det svenska ordet "hygge" är släkt med det danska ordet "hygge", och de har samma ursprung och grundläggande betydelse. Båda orden beskriver en känsla av mysighet, välbefinnande och gemenskap, ofta förknippad med att vara i en varm och trygg miljö tillsammans med nära och kära, eller att njuta av enkla, lugna stunder.
Det finns dock vissa skillnader i hur orden används i de två språken. I Danmark är "hygge" ett väldigt centralt begrepp i kulturen och används ofta för att beskriva allt från sociala sammanhang till en viss livsstil. I Sverige används "hygge" också för att beskriva mysiga stunder, men ordet har inte riktigt samma kulturella tyngd eller vardagliga användning som i Danmark.
Så, kort sagt: ordet kommer från samma rot, men användningen och kopplingen till kulturen kan variera något mellan svenska och danska.
Den som läst om ”hygge” i historiska ordboken SAOB har alltså utsatts för de typiskt felaktiga uppgifter som gamla pappersböcker fått en att tro på under livets gång. Fortsättning följer.
Men foge-s-et är ett grannlaga grammatikproblem och bloggen byter kurs, nämligen till det danska ”hygge”. På senare år har danskarnas gemytliga humör och livsstil, kallat hygge, blivit rätt genomtröskat. Vårt identiska ord, hygge, ger inga myskänslor, det används vanligen med förleden kal-, kalhygge. Har inte tänkt på det tidigare, men visst måste väl dessa ”båda hyggen” ha olika ursprung? Och hur är det med svenskans hygglig i så fall? Osäker vänder jag mig till den prisade och anabola hjärncharmören ChatGPT med en fråga om huruvida ”hyggena” är släkt. Så här lyder svaret:
Ja, det svenska ordet "hygge" är släkt med det danska ordet "hygge", och de har samma ursprung och grundläggande betydelse. Båda orden beskriver en känsla av mysighet, välbefinnande och gemenskap, ofta förknippad med att vara i en varm och trygg miljö tillsammans med nära och kära, eller att njuta av enkla, lugna stunder.
Det finns dock vissa skillnader i hur orden används i de två språken. I Danmark är "hygge" ett väldigt centralt begrepp i kulturen och används ofta för att beskriva allt från sociala sammanhang till en viss livsstil. I Sverige används "hygge" också för att beskriva mysiga stunder, men ordet har inte riktigt samma kulturella tyngd eller vardagliga användning som i Danmark.
Så, kort sagt: ordet kommer från samma rot, men användningen och kopplingen till kulturen kan variera något mellan svenska och danska.
Den som läst om ”hygge” i historiska ordboken SAOB har alltså utsatts för de typiskt felaktiga uppgifter som gamla pappersböcker fått en att tro på under livets gång. Fortsättning följer.
