Att rycka yttranden ur sina sammanhang är inte alltid en bra idé, det påpekas ofta. Men för en sån som jag är, konstigt nog, sammanhangen (kontexten, heter det i dag) inte av största vikt. Oavsett vad en diskussion, information eller nyhet handlar om kan man inse att språket i vissa ”utdragna” eller citerade stycken är märkligt. Det här sa en person häromdagen: ”Det har blivit kultur för somliga att runda hörn”. ¨
Kultur att runda hörn? På sista tiden har folk rundat det ena och andra – någon ”rundade sin styrelse”, en annan ”rundade sin chef”, en tredje ”parlamentet”. Knepigt. De enda runda (som är verb) man kan hitta är ofta knutna till sport- eller båtvärlden (”han rundade backen” eller ”Kap Horn”). Ofta rundas något rent fysiskt, av naturen eller människan: bord, stenar etc. Hittar även exemplet: "han rundade parkeringen i stället för att gena rakt över".
I alla dessa fall beskrivs något rundande, något som rundar till (eller av, för all del). Men de som rundar chefer och parlament tycks väl snarare kringgå dem? Inte för att man kan (vill) lägga så mycket tid på detta, men här tycks inte engelskan ha spelat in, i alla fall inte på något direkt vis. Själv finner jag endast en sida som tar upp just det här rundandet, Wiktionary, som exemplifierar så här: "Företaget rundade lagen om bevakningsföretag som säger att bevakning bara får utföras av auktoriserade bevakningsföretag".
W ger även synonymer som är urgamla bildliga uttryck för att nonchalera eller strunta i någon/något, fast med lite mildare tonfall: ”gå förbi” och ”kringgå”. F ö beskriver Wiktionary sig själv som en fri ordbok för alla ord på alla språk. Alla som vill kan bidra. All text i Wiktionary är fri att använda och ändra, så länge du berättar varifrån du fick texterna och de förblir fria under samma villkor.
