Här sitter ordgiganten och känner till vad rata och dispyt betyder

Är man över 50-60, för att inte tala om 70-80-90-100, är det en upplevelse att ägna sig åt de frågesporter som nu för tiden heter quiz och handlar om ordkunskap. Förr brukade sånt tidsfördriv finnas i tidningars lördagsbilagor, nu är luften full av dem, bland annat. Ett fenomen som ger liknande upplevelse är Högskoleprovets orddel.

De övriga delarna i det provet törs man knappt tänka på, de skulle inte gå särskilt bra. Men den som handlar om språket är skräckinjagande på ett annat vis. Man förväntas känna till vad ”dispyt, angeläget, rata, illa åtgången” betyder, och får då en glimt av hur man låter inför ungdomar när man talar.

Det här säger nåt jag själv säger hela tiden: det blir allt svårare att göra sig förstådd mellan generationerna. Och för triljonte gången, detta är ingen vanlig språkförändring, det är ett verbalt undergångsscenario. Fast det är ju resten också, så varför bry sig, som somliga utbrister, klädda i sina individsydda människokostymer.

Nä, nu blir det för deppigt, vi tar ett par exempel ur levande livet att muntra upp oss med. Nya ord och uttryck i sig är en sak, de är enkla att spotta, som man kunde säga om det inte blev helt fel (engelska verbet ”spot” betyder ”upptäcka”). Men det kan bli grammatiskt konstigt, som användningen av ”kommer” visar. Det har slagit sig till ro i svenskan, på rätt underliga ställen. 

Ska inte dra den eviga ”när det kommer till” (som förr hette ”när det handlar om/gäller”) utan tar en av drakarnas roliga ingress om en matredaktör som ”påminner om att alla måltider kommer med en värdering”. Jojo, den kan man grubbla över fram till den dag då tomten kommer med klapparna.

Och den här då: ”Fallen av mykoplasma historiskt höga”. Förutom ”historiskt”, en sjuka ihop med adjektiv som ”episkt, ikoniskt” och ”magiskt”, måste man fråga sig vad ”höga fall” är. De hör nog till högskoleprovets andra delar: fysik, t ex. Det är nog ”stort antal fall” som menas.

Slutligen en eloge (om dem är det annars ont) till en programledare i radion. Det handlade om ekonomi, tror jag, och en gäst/expert sa: ”Man vill disrupta en hel bransch”. Den påpassligt observante reportern upprepade ”disrupta” med ett tonfall som gjorde att frågetecknet därefter hördes. Lika snabbt korrigerade sig gästen och sa ” ändra riktning på en bransch”. Nu tycks engelska ”disrupt” ha svenska betydelser som ”avbryta, störa, splittra, förstöra, upplösa, söndra” – vilket knappast är ”ändra riktning”. Men personen i fråga kanske talade ett språk som heter ekonomiska, byråkratiska eller något annat man själv inte talar.