Artikeln om ”hygge” skrevs 1932. Den ger två betydelser, och den första av dem ger ytterligare två: (numera bl. ss. mera tillfällig danism, i sht i vitter stil) känsla av trygghet o. trevnad; vad som skapar en dylik känsla. (Förkortningen bl. ss. står för ”blott såsom”). Den andra: (tillf.) tillflykt, fredad plats. (Där står tillf. för ”tillfälligt”.)
För det hygge svenskar känner till ges bl a huggande, huggning, område där skogen nedhuggits eller nedhugges eller är avsedd att nedhuggas. Sen blir det intressant: varifrån kommer ordet? Det ”hygge” danskarna blivit kända för har alltså innebörden ”trygghet, trevnad, fredad plats", och har i slutet av 1700-talet lånats av norska "hyggje", som har att göra med glädje, tillfredsställelse (i sht med sitt hem, sin familj), tillflykt m m.
Vårt hygge som i kalhygge-eländet, är ett verbalsubstantiv till verbet ”hugga”, som har släktingar i fornsvenska hǫggva, av urnordiska haggwan. Det motsvarar danska hugge, isländska hǫggva, m fl exempel ur åldriga språk fram till tyska hauen och engelska hew. Ordet är även besläktat med fornslaviska kovati, smida, slåss, strida, lettiska kaut, slå ihjäl m fl ord som inte får en att tänka i det danska hyggets banor.
Här är en upprepning från gårdagen på plats, nämligen ChatGPT:s svar på frågan om svenska och danska ”hygge” är släkt: Ja, det svenska ordet "hygge" är släkt med det danska ordet "hygge", och de har samma ursprung och grundläggande betydelse. Båda orden beskriver en känsla av mysighet, välbefinnande och gemenskap, ofta förknippad med att vara i en varm och trygg miljö tillsammans med nära och kära, eller att njuta av enkla, lugna stunder.
För säkerhets skull summerar ChatGPT sin text, varifrån den nu härstammar: Så, kort sagt: ordet kommer från samma rot, men användningen och kopplingen till kulturen kan variera något mellan svenska och danska.
