Möjligen var det mer gångbart i ett tydligare klassamhälle t o m (här spekuleras hej vilt!). Men eftersom ”tarvlig” i dag ges betydelserna "lumpen" och "nedrig" (i SO) känns det som ett bättre alternativ till ”taskig”, som SAOL numera även kallar ”elak, okamratlig, dålig”. Det beror nog på att detta adjektiv har för stor släktskap med ett äldre ord för manligt könsorgan. Man (jag) må använda sig (mig) av ett vardagligt språk och även svordomar, men vid könsord är det stopp.
Nå. Ur askan i elden. Eller ja, så illa är det inte, men faktum är att ”tarvlig” också går att härleda till ord som inte direkt berör rosendoft och liljekonvaljeängar. Börjar man tänka efter blir det konstigt. Tills det förklaras. En del av oss är så gamla att vi kunnat säga ” Här tarvas en grundlig upprustning” (ur en riksdagsmotion från 1973 om djurförsök).
Det visar sig att grundordet ”tarv” enkelt uttryckt betyder behov, något nödvändigt. Ett av alla användningsområden för tarv var (SAOB): ”göra eller uträtta eller förrätta sitt tarv och dylikt, som betyder ”förrätta sina naturbehov”, det såväl barn som vuxna i dag kallar ”bajsa”.
Här gällde det förr att uttrycka sig försiktigt, eftersom en gammal fras löd: ”väl förrättat värv” eller ”oförrättat värv”, där värv betydde "syssla" eller "arbete". Efter väl förrättat värv kunde man unna sig vila/kaffe/mat och dryck eller vad man nu tyckte var lämpligt.
Eftersom jag befunnit mig bland korrekturläsare en gång i världen hände det att någon talade om ”väl förrättat tarv” (ljudlikheten är stor) och då fnissade åhörarna. Vi hade inte så stora krav på underhållning under tiden före Netflix, Counter-Strike och Candycrush.
PS Petimätrar som anar ett inkonsekvent bruk av citationstecken har helt rätt: störande.
